Senaste nytt
Den fantastiska historien om McLaren - teamet som alltid kommer igen (Del 1)
Vi är många som gläds över att McLaren är tillbaka i den absoluta F1-toppen. Med två unga och talangfulla förare har stallet inte bara utmanat Red Bulls tidigare dominans, utan känns i dagsläget som det definitiva ledarteamet inom Formula 1. Konstruktörstiteln 2025 är ju i praktiken redan säkrad, allt talar ju för att förartiteln blir en intern uppgörelse mellan teamkompisarna Norris och Piastri.
Extra kul för spänningen är också att det ännu så länge inte finns några teamorder, förarna får raca mot varandra vilket ibland slutar mindre bra t ex när det small i Kanada på sista varvet. För övrigt en kultur som historiskt funnits länge inom McLaren, några av oss minns säkert de stentuffa fighterna mellan Senna och Prost i slutet av 80-talet.
Men McLaren har inte alltid varit på topp. Få team har haft så stora svängningar inte bara vad gäller det sportsliga utan även vad gäller ägarskap och management. Men alltid har teamet kommit tillbaka, även från den djupaste och mest långvarig vågdal.
Tittar man i marathonlistan över alla F1-team är naturligtvis Ferrari oöverträffade. Man har varit med alla de 75 säsonger sporten existerat och har dessutom förkroppsligat racingteamet med att producera fantastiska bilar för gatbruk som de flesta av oss bara kan drömma om.
Men sakta börjar även McLaren, om än i ett från racingteamet avskilt bolag, både komma ikapp vad gäller segrar och titlar men också producera sportbilar som i alla fall vad gäller teknik och design är en klar utmanare till Ferrari. Men låt oss ta historien om McLaren från början, som är så lång att den kräver ett antal krönikor för att fånga alla upp- och nergångar och skiften som teamet haft allt seden den första F1-starten 1966.
Allt började på andra sidan jordklotet, där Bruce McLaren föddes i Auckland, Nya Zeeland 1937. Inte speciellt idrottsligt lagd efter flera års sjukdom som lämnade efter sig ett ben som var längre än det andra som fick honom att halta sig fram i livet. Men unge Bruce hade ambitioner som överträffade de flesta och en benhård vilja att genomföra dem.
Inspirerades av Jack Brabham
Först och främst skulle han bli en förare av världsklass. därefter sin egen konstruktör och på toppen av allt bygga en verksamhet som spände sig från ett F1-team till att tillverka sport- och racerbilar av de mest skilda slag.
Bruce inspirationskälla och mentor var Jack Brabham, australiensaren som blev världsmästare 1959 och 1960 och sedan nobbat alla lukrativa anbud för att starta sitt eget F1-team.
Brabham är den enda personen i F1-historien som blivit världsmästare både som förare och konstruktör under samma år. Det ville Bruce inte bara upprepa utan ta ännu längre till fler racingklasser och även etablera sig på den amerikanska motorkontinenten.
Bruce McLaren kom till England i slutet av 50-talet och lyckades med hjälp av bla just Jack Brabham få en plats i Cooper-stallet. Cooper var vid denna tidpunkt ett av de absoluta toppteamen i F1 och pionjär med att flytta motorns placering från framför till bakom föraren.
Resultatet blev lätta bilar med mycket bättre väghållning än de klumpiga roadsters som dominerat allt sedan F1 drog i gång 1950. Bruce vann som yngste föraren någonsin 1959 års GP i USA. Han skulle sedan blir Cooper trogen innan han startade sitt eget team och blev bla totaltvåa i VM 1962. McLaren var också en flitig deltagare i 24-timmarsloppet på Le Mans som han vann 1966 tillsammans med landsmannen Chris Amon i en Ford GT40.
De första McLaren-bilarna tar form
1964 var den första McLaren-bilen klar, kallad M1, som var en sportvagn med täckta hjul tänkt för främst privatförare att tävla med. Men diskret i bakgrunden utvecklades även en F1-bil, som var mogen för debut 1966, då Bruce lämnade Cooper och blev sin egen teamägare och konstruktör. Två resultatlösa år följde, där man hade problem att hitta konkurrenskraftiga motorer, men till säsongen 1968 föll pusselbitarna på plats.
Man började som många andra team använda den av Ford finansierade Cosworth V8 som skulle bli nästintill en standardmotor i F1 fram till början av 80-talet. Bruce lockade också över 1967 års världsmästare Dennis Hulme från Brabham, tillsammans bildade de formidabelt team. I Belgiens GP blev Bruce McLaren den tredje föraren i historien som vann ett F1-lopp både som förare och konstruktör medan Hulme vann i Italien och Kanada.
Men Formula 1 var bara ett av McLarens många ben. Parallellt byggde man bilar som tävlade i den amerikanska sportvagnsserien Can-Am, där det inte fanns några begränsningar i motorns storlek. McLaren var det mest professionella teamet och sålde även bilar till privata team. McLaren dominerade totalt Can-Am 1967 – 1971 fram till att Porsche lanserade sin fantastiska 917-modell som hade blivit bannlyst i sportvagns-VM där den var alltför överlägsen.
Allt pekade åt rätt håll för McLaren tills katastrofen slog till den 2 juni 1970, då Bruce själv under en testkörning av den nya Can-Am bilen förolyckades på Goodwood bara 33 år gammal. Många undrade nu vad som skulle hända med teamet när dess stora ledare gått bort.
Men Bruce hade sett till att organisationen var ytterst kompetent, så teamet kunde drivas vidare och blev under 70-talet extremt framgångsrikt i såväl F1 men också i sportvagnar och även i Indycar där man tog sig första seger i Indy 500 1972 genom Mark Donohue och i samarbetet med Penske-teamet. Ägarmässigt köpte stallchefen Teddy Mayer ut Bruce änka och drev teamet genom det framgångsrika 70-talet.
.jpg)
1974 gjorde man det stora klippet genom att locka över 1972 års världsmästare Emerson Fittipaldi till teamet. ”Emmo” som han kallades svarade upp mot förväntningarna och tog titeln i hård kamp med Ferrari-duon Clay Regazzoni, Niki Lauda och vår egen Ronnie Peterson. Året efter fick Fittipaldi ge sig för Niki Lauda och Ferrari men till säsongen 1976 var man redo för en ny titelfight.
Men med bara två några månader kvar till säsongsstarten bröt plötsligt ”Emmo” sitt kontrakt och gick över till sin bror Wilsons nystartade F1-team (som f ö slutade i ett stort fiasko som ödelade Fittipaldis F1-karriär). Stort tumult utbröt i stallet som hade stor press från sin huvudsponsor Marlboro att få fram en förare som kunde utmana om VM-titeln. Efter många turer och med stor tveksamhet föll så valet på James Hunt, som hade blivit arbetslös efter Hesketh-teamets konkurs men också var känd som en bråkstake och festare av rang.
Säsongen 1976 blev ikonisk och en kamp in på mållinjen mellan James Hunt och Niki Lauda och är värd en egen krönika och skildrades många år senare i den utmärkta filmen ”Rush”. De flesta vet hur det gick, finalen på Fuij-banan kördes i galet ösregn, Lauda valde att bryta då han ansåg omständigheterna för farliga, medan Hunt kämpade vidare men var tvungen att ta minst en poäng vilket han gjorde genom en djärv omkörning i sista kurvan.
McLaren blir världsmästare – och faller tillbaka
McLaren var åter världsmästare, men skulle sedan sakta falla bakåt. Uppföljaren till den legendariska McLaren M23 som varit en vinnare i fyra säsonger blev inte lyckad och Hunt kunde inte heller hantera sin plötsliga framgång utan prioriterade i mycket festande före racing. Utvecklingen inom Formula 1 gick också snabbt sedan Lotus introducerat sin berömda ”vingbil” 1977 och förfinat den oövervinnlighet året efter. McLaren var inte alls med i den utvecklingen.
Till säsongen 1979 var det meningen att Ronnie Peterson skulle köra för McLaren och då förhoppningsvis ta med sig sina erfarenheter från just Lotus, men det sprack i och med Ronnies död efter Monza-kraschen. Ersättaren John Watson var ingen dålig förare, men det började bli uppenbart att McLaren behövde nya idéer och förnyad energi. Då kliver en viss Ron Dennis in i teamet och stöper om allt från grunden. Ron Dennis skulle ta McLaren till en ny storhetstid, vilket vi kommer berätta om i nästkommande krönika.
Magnus Berthling har följt Formula 1 och även Indycar sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har också varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1, något som ju känns vara på gång.
[email protected]
