Senaste nytt
F1-Krönika Fredrik af Petersens: Dramatiska minnen från Australien
Dags för en ny säsong. Det första F1 loppet i Australien kördes 1928 men då var jag inte med. Min första resa till landet down under var 1985 då loppet kördes i Adelaide, som också kallades för Kyrkornas Stad. Det var ett gatulopp men innan man kom till depån gick man över en travbana.
Jag bodde på ett hotell med det imponerande namnet Hotel Ambassador men det var bara namnet som var imponerande. Efter kl 22 kunde man inte ringa för växeln hade stängt och alla anställda hade gått hem. Som tur var fanns det en telefonkiosk precis utanför och den använde jag för mina rapporter till radiosporten.
Allt fungerade utom på söndagsnatt efter tävlingen. Det var varmt och jag stod i hytten med dörren öppen och var med direkt i dagens sändning.
Då och då passerade en bil och det tyckte programledaren var en perfekt ljudkuliss till ett inslag som handlade om motorsport. Tills ett ekipage med häst var på väg några meter från mig.
Jag var mitt i sändningen när hästen gnäggade högt och ljudligt och förstörde helt och hållet intrycket att jag stod på en racerbana omringad av racerbilar.
Maten var det inget fel på inte heller vinet eftersom det fanns och finns många vingårdar runt staden. Trots många bra krogar låg mitt stamställe lite inklämt i hörna. Danska röda pölser.
Av de 11 lopp som körts så är det två som ingen glömmer
1994. kampen om titeln stod mellan Michael Schumacher, som körde för Benetton och ledde tabellen med en poäng, och Damon Hill. De två dominerade träning, kval, Michael tvåa och Damon trea, och lopp tills det small på det 36:e varvet.
Michael gjorde ett fel och gled av banan och smekte muren. Han körde ut igen precis när Damon kommer och de två krockar. Inte hårt men det tillräckligt för att Michael tvingades bryta på banan. Och därmed var Damon mästare. Men bara i ett par hundra meter. Hans Williams hade också blivit så pass skadad att han bröt i depån.
Schumacher blev av många anklagad för att ha kört på sin konkurrent med flit för det var det enda sättet han skulle vinna sin första titel. Självklart förnekade han det men i England är man än idag inte helt övertygad om hans oskuld.
Och det späddes på några år senare med olika incidenter där han spelade huvudrollen. Loppet vanns av Nigel Mansell, Williams, före Gerhard Berger, Ferrari, och Martin Brundle, McLaren.
Mika Häkkinen nära att stryka med
Året efter inträffade en olycka som skakade om alla. Ett bakdäck på Mika Häkkinens McLaren hade skurits upp av något på banan och med hög hastighet kraschade in i en däckshög, som bara var en rad djupt.
Han fick svåra huvud- och hals-skador och höll på att strypas för att han svalt tungan. FIA läkaren professor Sid Watkins räddade hans liv genom att göra ett snitt i luftröret så att Mika kunde andas igen.
Jag har också ett minne från de här åren i Adelaide som jag värdesätter mycket högt. I fyra år i rad fick jag en one to one intervju med Ayrton Senna. Det var bara han och jag i nästan två timmar.
På den tiden hade jag en liten bandspelare och de banden har jag fortfarande kvar. Då och då har jag spelat upp dem bara för att i lugn och ro lyssna på en förare som ingen i Formel 1 kommer att glömma.
Bilade 72 timmar för att hinna till loppet
Varje år var det en fest, och då menar jag fest, efter loppet på en bar. Många åkte direkt ut till flygplatsen på måndag morgon. Trötta med fortfarande på mycket gott humör klev de på ett Singapore Airline plan och där träffade de en holländsk fotograf.
Jag förstod inte allt han sa men han förklarade att det var synnerligen svavelosande ord. Hans resebyrå hade sagt att för att ta det här planet var han tvungen att köra till Melbourne. Så han satte sig i bilen direkt efter loppet och drog iväg. En liten resa på 72 mil mitt i natten. Men resebyrån hade aldrig talat om att planet gjorde en mellanlandning i Adelaide.
Loppet var en stor framgång. Hela stan levde upp när F1 kom och läktarna var fulla. Det retade Melbourne och en grupp lyckades övertala dåvarande F1 chefen Bernie Ecclestone att flytta loppet.
Banan var och är inne i Albert Park och det var många som inte gillade det. En grupp försökte stoppa loppet och protesterade högt och ljudligt. De åkte till och med till London för att försöka övertala Mr E. Förgäves.
Inget ont sagt om Melbourne men det är inte lite skoj där som Adelaide. Och när man dessutom ändrade starttiden tog allt det roliga efter dagens arbeta slut. Flera krogar hade nämligen stängt.
