Senaste nytt
Niki Lauda - den röda kepsen. Världsmästare, överlevare och flygbolagsboss
.jpg)
Namn: Andreas Nikolaus Lauda (Niki Lauda)
Team: March, BRM, Ferrari, Brabham, McLaren
Nationalitet: Österrike
Levde: 22 februari 1949 - 20 maj 2019 (70 år gammal)
F1 Säsonger: 13
Titlar: Trefaldig världsmästare i F1 (1975, 1977 och 1984)
Fun Fact: Lauda grundade och drev tre flygbolag: Lauda Air, Niki och Laudamotion.
Överklassonen som gick emot familjens önskan
Den 22:a februari 1949 föddes en av Formel 1-historiens främsta förare i Wien, Österrike. Andreas Nikolaus Lauda hade ingen naturlig koppling till motorsporten som liten och faktum var att man i hans förmögna familj ville att han skulle ta över faderns framgångsrika företag snarare än göra karriär inom motorsport.
Trots detta var Niki, som han kallades i familjen, tydlig med att han ville bli racerförare och började sin karriär i små team i tävlingar som Formula Vee och Formula Three.
Med tanke på de färdigheter som den unge Niki visade upp slutade det trots allt med att familjen stöttade hans karriär ekonomiskt och tack vare detta lyckades han köpa en plats i den europeiska Formel 2 i teamet March, där han senare skulle göra sin F1-debut 1971.
År 1975 skulle bli ett minnesvärt år för Lauda. Först gifte han sig med sin första fru, den chilensk-österrikiska Marlene Knaus, med vilken han fick två söner: Luca och Mathias.
Dessutom skulle han vinna den första av sina tre VM-titlar i F1 efter en fantastisk säsong. Lauda vann efter att ha vunnit fem av femton race och därmed brutit brassen Emerson Fittipaldis framfart. Brassen hade tagit två guld de senaste tre säsongerna.
En olycka som präglade hans liv
All lycka som varit med Lauda vid hans första Formel 1-titel skulle komma att bli sekundär redan året därpå.
Säsongen 1976 hade Lauda inlett strålande och stormade fram mot en ny VM-titel. Lauda hade vunnit fyra av mästerskapets sex första lopp och tagit andraplatsen i de andra två.
Vid Tysklands Grand Prix på Nürburgring skulle dock Laudas liv förändras för alltid. Österrikaren tappade kontrollen över sin bil på andra varvet, krockade med skyddsbarriären varpå bilen gick upp i lågor mitt på banan. Laudas brinnande bil blev sedan påkörd av en annan bil.
Niki Lauda satt chockad och fastbunden i cockpit med säkerhetsbältet och mitt i en atmosfär på 800 grader Celsius och förlorar förmågan att reagera.
På grund av banans längd var det svårt för räddningsteamet att komma fram snabbt. Lauda andades in den farliga röken, en blandning av bränsle och kemikalier från bilens kaross. Delar av hans kropp fick snabbt allvarliga brännskador.
Omgivningen reagerade dock snabbt och fem åskådare, en polis och förarna Harald Ertl, Guy Edwards och Arturo Merzario hjälpte honom loss från infernot.
När man ser bilderna från olyckan förstår man varför merparten av alla inblandade den där dagen i Tyskland inte hade några stora förhoppningar om att Lauda skulle klara sig levande ur situationen.
Efter att ha förts till ett sjukhus i Ludwigshafen gav läkarna en dyster diagnos: svåra första och tredje gradens brännskador på huvudet och händerna, flera brutna ben och farlig lungförgiftning på grund av gasinandning.
På sjukhuset fick han den sista smörjelsen och han försattes i koma medan hans lungor rensades. Omgivningen och anhöriga förberedde sig på att Niki Lauda skulle dö, 27 år gammal.
Den röda kepsen
Men Lauda överlevde natten, och till allas förvåning återhämtade han sig inom bara ett par månader. Under tiden försökte läkarna med fyra hudtransplantationer i ansiktet, men alla misslyckades eftersom hans immunförsvar stötte bort dem.
Lauda beslutade sig för att inte operera sig ytterligare och började bära en röd keps för att täcka sina ärr. Den röda kepsen kom med åren att bli hans kännetecken.
Efter att ha vaknat upp igen och insett situationens allvar, men också att han utöver sina brännskador inte skulle ha några allvarligare fysiska men för livet, bestämde sig Lauda omedelbart för att han skulle tillbaka till racingbanan.
Som regerande världsmästare ville han försvara sin VM-titel och bara sex veckor efter kraschen i Österrike fanns Lauda på startlinjen igen vid Monzas Grand Prix. Comebacken blev lyckad och Lauda körde in på fjärde plats.
Förrädaren i Fuji
Lauda hade bara missat två lopp under sin rehabiliteringstid och eftersom han inlett säsongen i överlägsen stil (på de nio första loppen vann Lauda fem, tog två andraplatser och en tredjeplats) så ledde Lauda totalställningen inför avslutningen i Fuji, tre poäng före britten James Hunt.
Det regnade kraftigt i Fuji under dagen och banan var blöt. Flera förare var oroliga för säkerheten och tävlingsledningen utredde ifall loppet skulle bli av eller ifall det skulle skjutas upp.
Enligt Niki Lauda träffades förarna en efter en och de flesta var tydliga med att de inte ville tävla. De skulle ha nått en överenskommelse att inte tävla även om tävlingsledningen gav klartecken.
Allt verkade tyda på att de skulle gå ut på banan och sedan dra sig tillbaka, ingen ville riskera livet på den våta banan. På startfältet sa Hunt: "Jag har ingen avsikt att tävla. Jag kan inte. Jag kommer bara köra några varv”. Niki Lauda sa: “Mitt liv är mer värt än en VM-titel”.
Niki Lauda körde bara två varv innan han bröt. Brassarna Carlos Pace och Emerson Fittipaldi körde sju respektive nio medan Larry Perkins stannade redan efter ett. Men ingen annan stannade, den påstådda överenskommelsen existerade inte eller hade brutits.
James Hunt behövde fyra poäng för att gå om Lauda i sluttabellen och lyckades ta tredjeplatsen vilket på den tiden innebar fyra poäng. Hunt tog VM-titeln medan Lauda slutade tvåa och är för många den moraliska vinnaren av 1976 års mästerskap.
Säsongen 1976 är en av de mest ikoniska inom Formel 1 och har bland annat skildrats i filmen Rush.
Andra titeln och första avskedet
Säsongen 1977 blev något märklig för Lauda. Trots att han tog sin andra VM-titel efter segrar i de sydafrikanska, tyska och holländska Grand Prixen, hade hans tidigare goda relation med Ferrari varit ansträngd ända sedan han tog beslutet att inte tävla om titeln i Japans GP året innan.
Redan innan säsongen var slut hade Lauda meddelat att han skulle sluta hos Ferrari och ansluta till Brabham till säsongen 1978. Laudas tid hos det brittiska teamet blev dock ingen succé.
Han vann bara två lopp under säsongerna 1978 och 79 och kunde inte utmana om VM-titeln. Vid 30 års ålder och efter två VM-guld valde Niki Lauda att avsluta sin F1-karriär. Hemma i Österrike hade han grundat ett flygbolag som han nu ämnade ägna sig åt på heltid.
Comebacken
Men tiden som flygbolagsdirektör var något annat än att vara hyllad världsmästare i Formel 1. Lauda saknade tävlandet och lyckades övertyga McLaren, som varit hans stora rival under sina framgångsrika år, att hans talang var intakt och att han fortfarande hade mycket att ge.
Formel 1-världen applåderade Laudas comeback och österrikaren vann två lopp under säsongen, USA och England, och slutade femma i totalen sitt comeback-år.
1983 blev inte alls något lyckat år för Niki Lauda. Han tog en tredjeplats i säsongens första race och en andraplats i det andra, men sedan följde sex raka tävlingar där han inte ens tog sig i mål.
Lauda slutade på tionde plats och ingenting tydde på att han skulle kunna utmana giganten Nelson Piquet och nykomlingen Alain Prost som slutade i topp.
Men Niki Lauda var fast bestämd att göra ett nytt försök 1984 och den här gången gick det bättre även om det blev en svängig start. De första fem loppen hade Lauda vunnit två race och brutit tre. Fortsättningen blev snarlik. Lauda hade stora problem med bilen och efter de första 9 racen hade han brutit sex gånger.
Det blev en rafflande säsongsavslutning mot fransmannen Alain Prost som också fick problem och tvingades bryta i fyra av sina sista åtta lopp.
De sista sju loppen vann Prost fyra och Lauda tre. I säsongsfinalen i Portugal slutade Lauda tvåa bakom Prost som vann. Andraplatsen räckte för att Lauda skulle ta VM-guldet med en halv poängs marginal, 72, mot Prost 71.5.
Lauda körde även säsongen 1985 men utan någon större framgång. Han vann ett lopp, på Circuit Zandvoort i Nederländerna, vilket blev hans sista seger i karriären. Lauda slutade på tionde plats medan Prost fick revansch och tog sitt första VM-guld.
Nya flygplan, barn och VM-guld
Niki Lauda fortsatte i flygbranschen efter karriären men återvände sedan även till Formel 1 där han bland annat jobbade som rådgivare åt Michael Schumacher under dennes storhetstid.
Senare skulle han även involveras i Mercedes som teknisk direktör, från 2010 och fram till sin död, och med Mercedes vann han fyra världsmästartitlar med Lewis Hamilton och Nico Rosberg.
2005 gifte Lauda sig för andra gången, nu med Birgit Wetzinger som varit flygvärdinna på Laudas flygbolag, och paret bodde på Ibiza med tvillingarna Mia och Max, som föddes 2009.
Niki Lauda avled den 20 maj 2019 i Wien, Österrike, omgiven av sin familj vid 70 års ålder. Detta efter en tids sjukdom och en längre sjukhusvistelse.
Vid begravningen närvarade flertalet stora österrikiska kändisar och politiker och även många av Formel 1-världens stjärnor, såväl dåtida som nutida; Jackie Stewart Alain Prost, Nelson Piquet, Sebastian Vettel, Lewis Hamilton, David Coulthard, Nico Rosberg och Valtteri Bottas
Med tre VM-guld var Lauda tidernas näst mest framgångsrika Formel 1-förare vid tidpunkten för hans avsked. Bara Juan Manuel Fangio med fem titlar hade tagit fler än Lauda, som låg lika med Jack Brabham och Jackie Stewart med tre.
Än idag gör Niki Laudas meriter honom till en av världens främsta genom alla tider. Bara fem förare har lyckats ta fler än tre VM-titlar i Formel 1-historien; Hamilton, Schumacher, Fangio, Prost och Vettel.
Han fick, i slutet av 2022, en gata uppkallad efter sig. Under högtidliga former annonserade Mercedes att det numer finns en gata vid namn Lauda Drive vid deras högkvarter i Brackely.
