Senaste nytt
I dag är de största formel 1-stjärnorna några av världens bäst betalda idrottsmän. Men det fanns en annan tid när till och med sportens mest hyllade ikoner behövde bisysslor för att få ihop en lön att prata om. Dessa bisysslor fanns inte sällan i andra motorsporter. Magnus Berthling tar oss med på en tillbakablick i ämnet.
I år har vi rekordmånga GP-lopp som gör livet som F1-förare snärjigt. Utöver själva tävlingshelgen är det långa resor, ibland till andra sidan jordklotet. Antalet tillåtna testdagar är visserligen kraftig neddragna, men kompenseras av att mycket tid ägnas åt träning i teamens simulatorer.
Regerande världsmästaren Max Verstappen har till exempel nyligen installerat en egen simulator i den husbil han använder vid de europeiska tävlingarna för att utnyttja all tillgänglig tid för att bli bättre (ryktet sa först att simulatorn fanns i hans privatjet, med det har senare dementerats). Vi får väl se om han får några efterföljare. Till detta kan läggas att dagens F1-förare fystränar på ett helt annat sätt än sina föregångare, med dagliga och ambitiösa träningsprogram ledda av kvalificerade specialister. Slutligen går en hel del tid till olika sponsoråtaganden som är en viktig del av teamens verksamhet. Så sammantaget finns det inte så mycket tid kvar att lägga på annan typ av motorsport, även om många förare så skulle vilja.
Det här är lite tråkigt för oss supporters som gärna skulle vilja se våra idoler i andra motorsportsammanhang och tävla mot förare i andra kategorier som samtidigt får chansen att mäta sig mot de etablerade stjärnorna. Precis som det var förr.
Här kan en tillbakablick i historien vara intressant att göra.
“Det var utanför F1 man tjänade en stor del av sina pengar”
Länge tjänade inte ens de bästa F1-förarna några speciellt stora pengar, trots sin stjärnstatus. Därför tävlade man på lediga helger, vilket var många när antalet F1-lopp låg på runt 15 per år. Och detta i de mest skiftande sammanhang. Det var utanför Formula 1 man tjänade en stor del av sina pengar, då stall och arrangörer gärna betalade stora startpengar för att få med en välkänd stjärna som affischnamn.
När långdistanstävlingar för sportvagnar var stort i slutet av 60-talet och en bit in på 70-talet fanns nästan alltid de stora F1-stjärnorna med i laguppställningen, uppblandat med någon enstaka, dedikerad sportvagnsspecialist. Så såg det ut när Ford vann 24-timmarsloppet på Le Mans fyra år i rad 1966 – 1969. Och när intresset för sportvagnar senare under 70-talet började flyttas över mot standardvagnar dök flera F1-stjärnor, bland annat både Ronnie Peterson och Gunnar Nilsson, upp i den under några år intensiva kampen om EM-titeln mellan främst BMW och Ford.
En annan populär ”bisyssla” var att köra den amerikanska sporvagnsserien Can-Am, med dåtidens absolut snabbaste racerbilar (där fanns bland andra den fantastiska Porsche 917/30 som lär ha haft 1 400 hästkrafter med maximalt turbotryck!). Serien dominerades länge av Bruce McLaren och Dennis Hulme i den senares egentillverkade bilar, i hård kamp med andra stjärnförare som Jackie Stewart, John Surtees och många fler.
Andra F1-förare valde i stället att tävla i dåtidens Formula 2-mästerskap, en serie som kördes helt separerat från Formula 1. F1 -förare som tagit poäng (då bara de första sex i varje GP-lopp) fick visserligen inte tävla om EM-titeln, men väl om segrarna och prispengarna. Det här blev en möjlighet för F1-förare som hamnat i dåliga stall att visa vad man gick för. 1970 års F1-mästere Jochen Rindt satt under några år fast i ett kontrakt med Cooper-Maserati, en hopplöst långsam bil med dålig tillförlitlighet, och fick oftast kämpa längst bak i fältet. Men i Formula 2 briljerade han och kunde på det sättet visa stallcheferna vilken snabb förare han egentligen var.
Försökte utnyttja tidskillnaden till att köra två race på 24 timmar
Absolut flitigast var Mario Andretti, motorsporthistoriens kanske bästa allroundförare alla kategorier, som dubblerade sitt F1-engagemang med att parallellt köra Indycar (och när tid fanns många andra serier). Hans debut i Formula 1 på Monza 1968 går till historien. Andretti tog pole position i sitt allra första F1-lopp, men efter kvalet på lördagen flög han över till USA, utnyttjade tidsskillnaden och hann köra en kvällstävling i Indycar. Sedan kastade han sig på ett nytt plan och flög tillbaka till Monza och anlände till banan precis innan starten. Men då tog de nitiska funktionärerna fram regelboken och diskvalificerade Mario då det fanns en regel som sa att det måste gå 24 timmar mellan två tävlingar. Så en besviken Andretti fick sitta på läktaren i stället för att debutera i F1. Men han skulle återkomma många gånger till Formula 1 och blev trots sina dubbla sysslor världsmästare 1978. Plus att han kunde addera till många segrar i allt från Indy 500 till sportvagnar, Nascar (där han vann Daytona 500), dåtidens Formula 5000-mästerskap och även i unga dar i så kallade midgets (grustävlingar på korta ovalbanor).
Under 60-talet fanns ett långt tävlingsuppehåll i Formula 1 runt jul och nyår. Många förare valde då att köra Tasman-serien i Australien och Nya Zeeland, där man använde nedtrimmade F1-bilar. En väldigt relaxad serie där stjärnorna mellan tävlingarna kopplade av med bad, surfing och enligt ryktet en hel del intensivt festande.
Men det gjordes också försök att låta stjärnförare möta varandra i enhetliga bilar. En kul serie var Procar som kördes 1979-1980. BMW hade tagit fram den ikoniska sportbilen M1, tänkt för sportvagnstävlingar men som kom lite i kläm regelmässigt. I stället hittade den ständigt kreative Bernie Ecclestone på en serie där de bästa F1-stärnorna mötte mästare i andra kategorier. Tävlingarna kördes efter lördagskvalet under GP-helgerna och bjöd på spännande racing med väldigt potenta bilar. Bland annat deltog världsmästare som Niki Lauda, James Hunt, Nelson Piquet, Mario Andretti med flera. Tyvärr la man ner serien 1981 då BMW själva gick in i F1 som motorleverantör.
En annan ”all-star-serie” hette IROC som startade 1974 och kördes fram till 2007. Här möttes stjärnförare från Nascar, Indycar, Formula 1 och andra kategorier i identiska bilar (länge olika muskelbilar som Camaros men även Porsche Carrera) där tävlingarna i huvudsak kördes på ovalbanor. Vilket gjorde att IROC oftast dominerades av Nascar-förarna där Mark Martin och Dale Ernhardt vann serien fem respektive fyra gånger).
Styrde med ena handen – släckte en brand med den andra
I dag har vi i stället Race Of Champions, som nu senast kördes på isen utanför Piteå. Här möts motorsportstjärnor från olika kategorier och även olika generationer. En tävling som är långt ifrån ett jippo och fylld med prestige och hård kamp mellan förarna. Många av oss såg säkert Mattias Ekström besegra Mick Schumacher i årets final och bli ROC-mästare för tredje gången. Extra spektakulärt då bilen började brinna invändigt i starten där Mattias körde med en hand samtidigt som han släckte branden med den andra handen.
Men visst vore det häftigt om konceptet Procar i någon form kan återupplivas, det blir långt mer underhållande än de F2- och F3-tävlingar som idag körs om utfyllnad under GP-helgerna. Inget ont dock om F2/F3, men enligt min mening borde dessa serier få ett eget liv och köras utanför själva F1-serien. För både banor och intresserad publik finns det garanterat. Eller att låta dagens F1-förare mötas i ett virtuellt race några gånger under säsongen, även om det troligen skulle gynna de yngre och mer dataspelsvana förarna. Max Verstappen, tveklöst den flitigaste i årets startfält, får nog anses vara storfavorit i så fall. Han kan ju tjuvträna i sin nya husbil.
Magnus Berthling har följt Formula 1 sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har också varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att Sergio Perez blir världsmästare 2023 och att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1.
TV: Beganovic och F3 är i gång – här är första bilderna
