Senaste nytt
.jpg)
Magnus Berthling: När F1 kom till Anderstorp
Nästa år har det gått ett halvt sekel sedan Sverige fick sitt första F1-lopp på Anderstorp. Ett lopp som skulle följas av ytterligare fem GP-tävlingar innan luften gick ur både arrangörerna och kanske även svensk motorsport efter det tragiska året 1978 då vi miste våra två världsstjärnor Ronnie Peterson efter kraschen på Monza och kort därefter Gunnar Nilsson som avled i cancer.
Egentligen var Anderstorp en nästan helt osannolik plats för ett världsevenemang som Formula 1.
Otillgängligt läge med dålig infrastruktur och knappast något publikunderlag i sitt närområde och helt drivet av ett gäng entusiaster på ideell basis.
Men tävlingen blev uppskattad av förare, team och media, kanske just för det var så osannolikt och så annorlunda. Ni som sett den för övrigt utmärkta dokumentären om Ronnie Peterson ”The Superswede” minns kanske när man intervjuade Emerson Fittipaldi som hävdade att just Sveriges GP var den roligaste tävlingen på hela säsongen. ”And we all stayed at a crazy cowboy hotel i the middle of nowhere”, skrattade han och syftade på High Chaparall där alla team, förare och journalister bodde.
Som alltid när något osannolikt kommer till krävs en lite småtokig entreprenör som vägrar att se problem och hinder. Den drivande kraften bakom Sveriges GP var Sven ”Smokey” Åsberg, som drev ett företag i Anderstorp specialiserat på förkromning av bland annat plastdetaljer. En färgstark personlighet som alltid lät sig fotograferas med en fet cigarr i munnen. Tillsammans med några andra entreprenörer hittade han en torvmosse utanför Anderstorp som var outnyttjad, och bedömdes lämplig för både en fullskalig, internationell racerbana men också som flygplats. På något märkligt sätt lyckades man finansiera anläggningen som oblygt döptes till Scandinavian Raceway och skaffade därefter rättigheterna till inte bara en deltävling i Formula 1 utan också en VM-tävling i roadracing för motorcyklar.
Premiärtävlingen satte oförglömliga minnen hos alla oss som var där.
“50 000 åskådare som hoppades på Ronnie”
Själv hade jag jobbat extra på helgerna för att få ihop pengar till en läktarbiljett så tillsammans med en kamrat som just fått körkort och införskaffat en synnerligen risig Austin 1800 (måste för övrigt vara en av världshistoriens tråkigaste bilar) tog vi oss efter mycket kartläsning ner till banan och slog upp vårt tält precis bakom huvudläktaren. Vi var inte ensamma, premiären drog över 50 000 åskådare som alla hoppades att favoriten Ronnie Peterson äntligen skulle ta sin första seger efter att ha varit nära så många gånger.
Själva tävlingen får väl i backspegeln betecknas som enformigt spännande. Banans speciella karaktär gjorde att bilarna låg väldigt nära varandra men det var svårt att köra om. Så när starten gick stack Ronnie som hade pole position iväg i ett rasande tempo med stallkompisen Fittipaldi alldeles bakom sig följt av Jackie Stewart, Francoise Cevert i sina Tyrell-bilar samt McLaren-duon Hulme och Revson,
I nästan hela loppet låg dessa sex bilar som klistrade vid varandra, men med få positionsförändringar. Det höga tempot slet på bilarna så Stewart, Fittipaldi och Revson fick alla bryta medan Cevert tappade kontakt med ledarna i loppets slutskede. Allt pekade på hemmaseger inför den allt mer nervösa publiken men två varv från målgång fick Ronnie en smygande punktering och fick släppa förbi nya zeeländaren Dennis Hulme (för övrigt kallad ”The Bear”). Publiken blev besviken, suckade ”inte nu igen”, men det tog bara några veckor till innan Ronnie tog sin första seger i det efterföljande Frankrikes GP.
.jpg)
Så mycket till F1-bana var egentligen inte Scandinavian Raceway. De märkliga men snabba kurvorna gjorde som sagt omkörningar svåra men gynnade ibland lite egendomliga bilar. Till exempel tog Tyrells sexhjuliga bil sin enda seger där 1976 genom Jody Scheckter. Och 1978 var Brabhams märliga ”dammsugarbil” körd av Niki Lauda helt överlägsen.
Bilen som bara kördes i en enda tävling hade en stor fläkt längst bak som tillsammans med ”kjolar” på sidorna bokstavligen sög fast bilen mot asfalten.
Men i takt med att Formula 1 allt mer professionaliserades och blev en global sport var Anderstorps saga som F1-värd snart förbi. När våra båda världsstjärnor gick bort 1978 dog mycket av det breda intresset i Sverige för motorsport och det blev iskallt att till exempel få till sponsorer samtidigt som rättighetskostnaden för att köra ett F1-lopp skenade i höjden.
“En F1-anläggning skulle kosta fem miljarder”
Men om man nu får drömma, skulle det vara möjligt att Sverige återigen får chans att arrangera ett F1-lopp?
Njaa, med tanke på att en modern F1-anläggning skulle kosta en sådär fem miljarder eller mer att bygga är nog chanserna att få en sådan investering bära sig med bara ett evenemang i den här storleksklassen per år nära noll. Lägg sedan till att en arrangör måste betala 300 – 500 miljoner per tävling bara för rättigheterna så blir ekvationen nästintill omöjlig, om nu inte staten går in och betalar kalaset liknande vad som görs i Gulf-länderna som 2023 förlänats hela fyra GP-lopp.
Men kanske ändå inte om man får slänga ut en tokig tanke. F1 körs ju även som rena stadslopp på tillfälliga banor. Tänker er om Stockholm, Helsingfors, Oslo och Köpenhamn (där ett F1-lopp faktiskt diskuterats) med stöd av sina respektive länder och huvudstäder går samman och låter ett stadslopp cirkulera mellan åren. Och där man delar på kostnaden för organisation, temporära läktare, säkerhetsanordningar och annat som behövs.
Kanske en galen tanke. Men lyckas det inte med Formula 1 så kan Formula E, som bara körs som stadslopp, vara ett helt realistiskt och faktiskt ganska sevärt alternativ. Inte minst då det stämmer väl in i det miljötänk som Nordens huvudstäder delar på. Men då krävs en riktigt kraftfull och kanske smågalen entreprenör, en ny Smokey Åsberg men utan cigarr i mungipan.
Magnus Berthling har följt Formula 1 sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har också varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och han håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att Sergio Perez blir världsmästare 2023 och att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1.
