Senaste nytt
Krönika Magnus Berthling: Ständigt föremål för bråk och korruption - får FIA en ny ledare nu? - del 1
Motorsportens högsta beslutande organ är FIA (Fédération Internationale de l'Automobile). Nu ska en ny FIA-ordföranden för de kommande fyra åren väljas i december, där den sittande ordföranden Mohammed Ben Sulayem från Förenade Arabemiraten ställer upp för omval. Mycket tissel och tassel pågår bakom kulisserna, som antingen slutar med att Sulayem blir ensam kandidat eller möjligen utmanas av en eller flera motkandidater.
FIA samordnar mer än 245 nationella förbund däribland Svenska Bilsportförbundet. FIA sätter tekniska regler för de olika klasserna, delar ut VM- och EM-mästerskap samt dömer i sportsliga tvister, nu ska en ny chef väljas.
Inom FIA finns också en mindre känd bilistorganisation som bla jobbar med trafik- och säkerhetsfrågor. Högst upp sitter en styrelse med en ordförande som har en stor men inte fullständig makt över bla Formula 1.
Det ska sägas direkt att vara ordförande för FIA är ett synnerligande utmanande jobb, då det finns en myriad av intressekonflikter att hantera. Det vet jag själv efter en kort period som ordförande i det svenska förbundet (SBF).
Sporten har mer än 20 huvudgrenar som i sin tur är uppdelad i mängder av olika tävlingsklasser, serier och mästerskap med oftast komplicerade tekniska regler. Samtidigt är FIA en mix mellan tunga, globala finansintressen och en i huvudsak ideell verksamhet ut i de nationella medlemsförbunden.
Så det är upplagt för alla tänkbara sorters beskyllningar och misstankar runt ordförandeposten, allt ifrån korruption till att vissa särintressen gynnas på andras bekostnad.
Ständiga bråk kring ordförandeposten
FIA är också övergripande ansvarig för säkerhetsarbetet inom sporten, bla testar och licensierar man olika säkerhetsprodukter, men också bilar, banor och arrangemang vilket är ett arbete man tar bra betalt för.
Vilken säkerhetsnivå sporten ska ligga på finns det naturligtvis olika synpunkter på, där vissa hävdar att FIA prioriterar sportens elitnivå och motarbetar breddsidan genom alltför krävande krav.
Det är nästintill ogörligt att klara ut vem som har rätt, och vad som är relevant nivå i en viss klass m.h.t. bla fart och andra yttre omständigheter.
FIA är dock inte ensam beslutsfattare kring tävlingar och serier, oftast finns det olika promotorer som är inblandade. I Formula 1 ägs de kommersiella rättigheterna som styr penningtransaktionerna mellan teamen, banägarna, TV-bolagen m.fl. av FOM (Formula One Management).
Ett företag som ursprungligen grundades av F1-nestorn Bernie Ecclestone men som nu ägs av investment- och promotorbolaget Liberty Media. Mellan FIA och FOM finns sedan en mängd olika avtal som reglerar hur F1 ska drivas, där det längsta sträcker sig ända till 2082 (!).
Det har alltid bråkats om och kring ordförandeposten i FIA. Under 80-talet pågick en intensiv maktkamp mellan FIA och Bernie Ecclestone (som då representerade teamen) om de snabbt ökande kommersiella intäkterna som började handla om många miljarder.
Under ledning av den extremt arroganta och maktfullkomlige fransmannen Jean-Marie Balestre försökte FIA ta kontroll över F1, men fick till slut vika ner sig för den listige Bernie Ecclestone som hotade att bryta sig ur och bilda en egen F1-serie med de ledande teamen.
När Belestre avgick 1993 manövrerade Ecclestone skickligt in sin tidigare sidekick Max Mosley (f ö son till den engelska facistledaren under andra världskriget Oswald Mosley).
Mosley klamrade sig fast vid makten till 2009
Mosley var vältalig, energisk och drivande men också väldigt kontroversiell och skaffade han sig mängder med både bittra fiender och nära allierade och drev igenom ett antal förändringar som kommer prägla F1-sporten för lång tid framåt. Han skulle hålla sig kvar som ordförande trots mycket bråk och skandaler fram till 2009.
Bla tecknades ett leasingavtal där FOM fick de kommersiella rättigheterna till Formula 1 i 99 år (!). Hur detta märkliga avtal, officiellt motiverade av EU:s konkurrensregler, kom till är dolt i mörker och lär aldrig avslöjas då Mosley själv dog 2021 (tragiskt nog genom självmord).
Mosley stod även i centrum kring de skandaler Formula 1 genomgick 2007 – 2009, som fick namnen Spygate, Liegate, Crashgate och Sexgate, som i mycket hade sin grund i en infekterad och mångårig konflikt med bla teamcheferna Ron Dennis (McLaren) och Flavio Briatore (Benetton, Renault och nu senast Alpine).
Vad gäller de första tre skandalerna kan man nog ge Mosley rätt i sak, även om han agerade väldigt auktoritärt där han samtidigt uppträdde som lagstiftare, åklagare och domare, men den sistnämnda händelsen avslöjade en milt sagt diskutabel moraluppfattning och värdegrund som inte blev positiv för motorsportens rykte.
Men i allt diskutabelt som Mosley genomförde finns också en hel del positivt. Efter Ayrton Sennas död på Imola 1994 initierade Max Mosley ett intensivt säkerhetsarbete som så småningom skulle leda till att Formula 1 blev en förhållandevis säker sport för förarna. Mosley var också den som drev igenom de krocktester (Euro NCAP) där nästan alla nya vardagsbilar idag testas och ges betyg.
Max Mosley höll sig kvar i FIA under 16 år i mycket därför att han fick stöd av de oljerika i Gulfen som blev mer och mer involverade i sporten. Det skulle över tiden skulle få vissa konsekvenser bla i form av 4 (och kanske snart 5) F1-lopp på arabiska halvön medan många klassiska F1-länder i Europa blev utan.
Lugn och ro men växande byråkrati
När till slut Mosley försvann 2009 avlöstes han av en man med stor respekt inom motorsporten, fransmannen Jean Todt.
Från början kartläsare i rally men sedan legendarisk stallchef för Peugot och framförallt Ferrari där han ledde teamet till Michael Schumachers 5 VM-titlar 2000–2004. Jean Todt vann ordförandevalet klart över sin motkandidat, den finske rallyvärldsmästaren Ari Vatanen som hade en alldeles för svag bas av supporters.
Till skillnad från den arrogante och aggressive Belestre så var Todt snarare en sofistikerad gentleman som inte tog några dramatiska beslut. Todt byggde upp en stor (allt för stor säger vissa) stab av kompetenta människor på FIA:s högkvarter i centrala Paris. Han höll distans och utmanade aldrig Ecclestone och FOM.
Kritiken mot honom var snarare nog bristen på beslut snarare än fel typ av beslut, även om han och FIA gjorde ett bra jobb i samband med Pandemin och höll motorsporten i gång trots alla restriktioner.
Så när Todts mandatperiod tog slut 2021 efterfrågades en mer handlingskraftig ordförande som kunde komma in och driva igenom de förändringar av sporten som många ansåg behövdes.
Kandidaterna blev Mohammed Ben Sulayem från Förenade Arabemiraten, som själv varit rallyförare och som ställdes mot FIA-byråkraten Graham Stoker. En säkert kompetent person men som nog av de flesta upplevdes som färglös kamrer och utan egna idéer men utan det nätverk som Sulayem hade och var därmed tämligen chanslös.
Sulayem hade initialt många bra idéer, inte minst hans ambition att dubblera antalet aktiva tävlingsförare i världen men visade sig sedan ha en annan och tveksam agenda. Men vilket vi ska ta upp i en kommande krönika blev det inte så mycket verkstad av allt prat utan i stället början på en auktoritär period inom FIA, något som fortfarande pågår i dessa dagar.
Magnus Berthling har följt Formula 1 och även Indycar sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har också varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1, något som ju känns vara på gång.
[email protected]
