Strax innan sommaruppehållet fick Red Bull Racings stallchef Christian Horner sparken från teamet, vilket utlöste en flod av mer eller mindre väl grundade spekulationer som delade F1-världen. Teamets fallande form under säsongen 2025 (trots att Max Verstappen ändå ligger 3:a i VM) sägs vara en orsak - men det finns flera. 

En i alla fall mindre lämplig och kanske opassande ledarstil en annan. Men om man tittar lite djupare på händelsen så handlar det om väldigt mycket mer. 

Här finns alla ingredienser från en maktkamp efter att en karismatisk grundare gått bort till tvister kring strategiska beslut, men också personliga relationer och konflikter mellan en rad olika personer. Det är inte helt enkelt att ge en balanserad bild av historiens alla dimensioner och hålla isär fakta från rena spekulationer. 

För att förstå alla turer kring Horner-affären behövs en liten bakgrund om fenomenet Red Bull Racing som är en högst speciell hybrid som kombinerar ”läskedrycksförsäljning” världen över med att vara ett högteknologiskt företag och samtidigt en pionjär inom sportsmarknadsföring. 

Egentligen en omöjlig kombination vilket kanske också är en del av förklaringen till den maktkamp som brutit ut i företaget.

Red Bull grundades på 1980-talet

Företaget Red Bull grundades så sent som i mitten av 80-talet. Österrikaren Dietrich Mateschitz som då var marknadschef inom Unileverkoncernen var på semester i Thailand och funderade på att dra i gång ett eget varumärket där han kunde fick förverkliga sina visioner om marknadsföring genom olika former av ”actionsports”. 

För att kurera sin jetlag (eller baksmälla säger andra) ramlade han av en slump över en speciell dryck som hette Krating Daeng som gjorde att han kände sig påtagligt bättre och piggare. 

Han kontaktade den thailändska ägare av receptet, Chaleo Yoovidhya, och började diskutera om de inte tillsammans skulle kunna bygga något helt nytt inom den ganska slumrande kategorin energidrycker.

En mycket speciell företagsstruktur skapades där Dietrich Mateschitz skulle äga 49% och thailändarna 51% men med en viktig hållhake, Mateschitz själv fick den totala makten över varumärket och marknadsföringen, medan thailändarna ansvarade för produktutveckling och produktion. 

Red Bull växte snabbt till den ledande energidrycken i världen, 2024 tillverkades 12,5 miljarder burkar till ett värde av över 120 mdr svenska kronor.  

Dietrich Mateschitz och drömmen om F1

Direkt när bolaget var bildat började entreprenören Dietrich Mateschitz snabbt förverkliga sina idéer om hur varumärket skulle byggas. Formula 1 var ett givet område att satsa på, men också allt från extremskidåkning till flygtävlingar och att sponsra olika spektakulära aktiviteter som exempelvis Felix Baumgartners världsrekordhopp i fallskärm 4 mil upp i rymden. 

Den bärande idé Dietrich Mateschitz trodde på var att inte bara exponera själva varumärket i samband med fartfyllda aktiviteter, utan också att äga, utveckla och kontrollera de sporter han gav sig in i. Red Bull började med att sponsra Sauber, men när man inte fick köpa teamet så såg han sig om efter andra möjligheter. 

Chansen kom 2005 när han fick köpa Fords misslyckade satsning på Formula 1 med Jaguar, som i sin tur var sprunget ur Jackie Stewart och hans sons F1-team de startade 1997. 

Tillsammans bildade de ett synnerligen väl fungerande team med Dietrich Mateschitz diskret styrande i bakgrunden. 

Och i stället för att köpa in dyra stjärnförare börjande man samla ihop unga talanger i en förarakademi och plockade sedan upp de bästa i F1-teamet, som man kompletterat med ett separat juniorstall (tidigare Toro Rosso, därefter AlphaTauri och nu Racing Bulls).

Vettel och Verstappen gav framgångarna

Den totala förändringen av Ford/Jaguars nedkörda och byråkratisak verksamhet blev på kort tid extremt framgångsrikt. Den unge Sebastian Vettels tog 4 raka titlar 2010-2013 innan nästa talang som kom in i stallet som tonåring, Max Verstappen, tog ytterligare 4 titlar 2021-24. 

Red Bull är tveklöst ett av F1-historiens mest framgångsrika och dominerande team någonsin, bara Ferrari och McLaren kan stoltsera med fler framgångar men som tagit decennier att förverkliga. Framgångar som drog till sig mängder med talangfulla ingenjörer, mekaniker och andra viktiga personer, och blev en dröm för alla unga racerförare att bli en del av. 

Då Mateschitz höll sig undan all offentlighet blev Christian Horner själv i stället ansiktet utåt, starkt påhejad av den engelska kändispressen då han gifte sig med en av medlemmarna i Spice Girls.

En del säger att framgångarna och uppmärksamheten precis som i många andra liknande fall gjorde att Horner blev aningen maktfullkomlig och kanske inte den som uppmärksammade och förde fram den övriga organisationen som nu hade svällt till över 1000 personer.

Svårt att hitta rätt andreförare

Red Bull Racing hade mitt i framgången några strategiska problem. Man har haft svårt att hitta en andreförare som kunde jobba ihop med den väldigt egofixerade Max Verstappen och hjälpa till att plocka poäng så att teamet även kan konkurrera om konstruktörstiteln. 

Många andreförare har passerat revy, längst stannade rutinerade Sergio Pérez som initialt sparrade Verstappen på ett bra sätt men som under förra säsongen helt tappade både fart och sin tidigare stabilitet och därför fick sparken i förtid.

Frågan om vem som ska komplettera Verstappen, som nu trots allt ser ut att bli kvar i teamet är högst oklart inför 2026. 

Det andra strategiska problemet gällde valet av motorleverantör. Från säsongen 2007 valde man att  köpa motorer från Renault. Men trots 4 raka VM-titlar gnisslade samarbetet, speciellt efter det nya hybridreglementet 2014 där Renault inte hängde med. 

Lösningen blev att gå över till Honda när McLaren 2019 i förtid sa upp sitt samarbete med japanerna. Många trodde inte alls på den lösningen, men det blev i stället en något oväntad succé som ledde till Verstappens 4 nya raka titlar.

Dieter Matetich går bort 2022

Men Honda bestämde sig att trots framgångarna dra sig ur Formula 1 succesivt (se tidigare krönika) vilket fick Horner att damma av en plan som han förmodligen gruvat på länge. 

Red Bull Racing skulle som en sista pusselbit ta över motorutvecklingen själva och bygga sina egna drivkällor i ett helt nytt bolag, Red Bull Powertrain, som Horner såg till att han även blev VD för. 

Honda, som succesivt överlåtit både personal och kunnande skulle egentligen helt dra sig ur F1 2025, men ändrade sig men då var det för sent. I stället valde Honda att inleda ett samarbete med Aston Martin, dit f ö Adrian Newey redan flyttat. 

I stället satte man dit en ledningsgrupp av professionella företagsledare som ville bygga en mer strukturerad organisation där enskilda  nyckelpersoner inte fick för stor makt. Viktiga beslut skulle inte längre tas på F1-fabriken i England utan på huvudkontoret i Österrike. 

Bla skulle marknadsföring och sponsorkontakter, som även det sköttes av Horner, flyttas över till en ny sportdivision inom koncernen. Christian Horner, som såg sig som Dietrich Mateschitz givna efterträdare, protesterade våldsamt och kände sig överkörd.

Horner starkt emot försäljningen

En sådan lösning kunde vara att inleda ett samarbete med Porsche, som fått klartecken att gå in i F1. Idén var att Red Bull Racing skulle sälja 50% av teamet och släppa ansvaret för motorutvecklingen till Porsche inför det nya reglemente som kommer 2026.

Horner var stark motståndare till försäljningen och menade att det gick emot själva grundidén med Red Bull att själva äga, driva och kontrollera hela verksamheten (plus att han själv skulle få reducerat ansvarsområde). Förhandlingarna ledde ingen vart och avslutades, kanske bäst så då Porsche kort därefter började få betydande ekonomiska problem. 

Horner var dock snabb och knöt i stället ett samarbetsavtal med Ford som nu går in som finansiär och marknadsföringspartner men där makten och ansvaret för nya motorn stannar kvar hos Red Bull.

Kanske var det just satsningen på den egna motorn i kombination med den uteblivna Porsche-affären som blev början av Horners fall. Bakom hans rygg började nu en konspiration där olika parter grupperade sig för och emot honom och som säkert också började ta tid och kraft från att leda F1-stallet till fortsatta framgångar.

Efter att Newey lämnat försvann också två nyckelpersoner till från teamet. Horners närmaste man Jonathan Wheatley fick ett erbjudande av Audi att bli teamchef för deras kommande F1-satsning när man tar över Sauber 2026. 

En av de ledande ingenjörerna och specialist på aerodynamik, Rob Marshall, lämnade för McLaren (och lär ligga bakom mycket av deras tekniska framsteg denna säsong). Horner fick ta skulden för att Red Bull började tappa kompetens och erfarenhet, även om det fanns massor av duktigt folk som kunde ta över. 

Anklagelserna mot Horner - slutet är nära

I början av 2024 kom sedan anklagelserna mot Horner om olämpligt beteende mot en kvinnlig anställd. Horner förnekade allt, en intern utredning friade honom från att gjort några fel, men anklagelserna och olika rykten fortsatte sprida sig i sociala media.

Att spekulera i sanningshalten i dessa anklagelser är meningslöst och något som skvallerpressen får grotta i. Men en pusselbit kan dock vara värd att nämnas. Den kvinnlige anställde som pekats ut lär ha haft någon form av relation med Max Verstappens pappa Jos, som har en nära och inte helt klarlagd relation med sin son. 

Det lär vara väl känt att Jos Verstappen och Christian Horner hade ett ansträngt förhållande där det är lite märkligt att en person utan någon som helst formell roll i teamet stadigvarande vistas i depån och har djupa kontakter ner i organisationen. 

Spekulationerna är att Jos Verstappen hotat att Max skulle lämna teamet om inte Horner försvinner. Vilket blivit ett dråpslag för teamet och förmodligen det som fick den thailändska ägarfamiljen, som länge stödde Horner, att till slut ge efter och utdela nådastöten.

Intressant är att bara några veckor efter Horners avgång så konfirmerades att Max Verstappen stannar i Red Bull i alla fall under 2026. 

Laurent Mekies snabbt utsedd till ersättare

Ledningen för Red Bull plockade snabbt fram en ersättare till Horner i form av Laurent Mekies, en erfaren F1-ingenjör med gott rykte som närmast varit stallchef för juniorstallet Racing Bulls. 

Mekies kompetens är i första hand teknisk och tanken är nu att han kan släppa all politik jämte marknadsföringsfrågorna som ska flyttas till Österrike.

Kanske rätt val då Red Bull Racing behöver fokusera på att komma ikapp konkurrenterna och få det riskfyllda motorprojektet i land där Fords bidrag i alla fall kortsiktigt blir marginellt.
 
Det började direkt spekuleras om vad Horners framtid blir. Han hade som VD i sex olika dotterbolag en mycket förmånlig fallskärm om nästan en miljard fram till 2030 som det säkert förhandlas intensivt om och där ingen riktigt vet hur instängd han kommer vara för att få ut sina pengar. 

Det slutar sannolikt i en kompromiss som i många liknande fall. Spekulationer om att han tar över Fred Vasseur jobb hos Ferrari har förekommit men är nog osannolika. Troligare är då en roll hos Alpine, som spätts på av att Horner och den tillfällige teamchefen Flavio Briatore är nära vänner och tycks gå bra ihop.

Det talas också om att Horner i så fall skulle bli en betydande ägare av stallet, liknande vad Toto Wolff har med Mercedes F1-team som han äger till 33%. Det skulle nog i så fall kännas som en skön revansch för Horner och bli en garanti för att han inte får sparken en gång till. 

Men man kan ju också tänka sig roller i helt andra sporter som exempelvis en fotbollsklubb. Eller likt Günther Steiner hoppa in som teamägare till MotoGP som förespås ett stark framtid i och med att F1-ägarna Liberty Media nu tagit över ägarskapet. 

Horners öde beseglades med Mateschitz bortgång

Man kan tycka olika saker om personen Christan Horner, det känns som om F1-världen är väldigt polariserad mellan de som gillade och beundrade Horner och de som av olika orsaker ogillade honom. Men ingen kan ta ifrån Christian Horner statusen av att vara en av F1-historiens största och mest framgångsrika teamchefer. 

Horners ledarstil kan säkert både diskuteras och kritiseras men summan av kardemumman blir nog ändå att han föll offer för en maktkamp som inte hade så mycket med det kortsiktiga resultatet på banan att göra. 

Möjligen skulle han själv förstått att hans dagar i teamet var räknade och redan efter Dietrich Mateschitz bortgång sökt sig till andra utmaningar.

Visst kan vissa tycka att Horner-affären tar uppmärksamhet från själva sporten. Men det visar också att Formula 1 nu som tidigare är sprängfylld med dramatik, långt utanför banan och långt upp i den internationella företags- och finansvärlden. 

Men denna komplexa dokusåpa är nog inte över, det lär komma fler turer. Och Horners efterträdare Laurent Mekies går en tuff tid till mötes. Klarar han att bibehålla Red Bull Racing som ett toppteam och mästerskapsutmanare framöver har han gjort ett synnerligen bra jobb.  

Magnus Berthling har följt Formula 1 och även Indycar sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har också varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1, något som ju känns vara på gång. 

[email protected]