Senaste nytt
Krönika Magnus Berthling: Äntligen en riktigt bra racing-film
Formula 1 är inte alltid bättre i verkligheten – äntligen får vi se en riktigt bra racingfilm
Gissar att många redan har sett eller tänker se den nya filmen ”F1 The Movie” – en megasatsning av Apple och Formula 1 i samarbete. Man kan tycka vad som helst om historien eller skådespelarinsatserna, men en sak är i alla fall de flesta överens om. Rent tekniskt är F1 The Movie nog den bästa racingfilmen som någonsin producerats, där bokstavligen publiken kommer mitt in i racen på ett sätt som i mycket överträffar att titta på en tävling live.
Det finns ett talesätt bland oss mångåriga F1-fans att sporten är så spännande och dramatisk att verkligheten alltid överträffar vad även den bästa filmproduktion kan skapa. Men kanske kan F1 The Movie få även den mest skeptiske F1-supporter att medge att filmen blev både bra, underhållande och framförallt kommer dra många nya fans till sporten.
Möjligen är filmens story i sig aningen överdriven. Att en om än talangfull förare kan göra comeback i sporten efter 30 år och lyckas nå toppen på kort tid känns lite på gränsen (även om nu Fernando Alonso lyckats tänja på högsta ålder för en F1-förare).
Och nog kan man redan efter en kvart ana mycket av filmens upplösning. Men det kompenseras delvis av att filmen är inspelad i verklig miljö, där en mängd av dagens förare och stallchefer medverkar och bokstavligen flyttar in tittarna mitt på griden och i depån.
Som den spektakulära företeelse Formula 1 och även annan motorsport är har det allt sedan filmens barndom gjorts åtskilliga försök att i alla fånga en liten del av sportens dramatik. De flesta filmäventyr får nog betraktas som tämligen misslyckade, men det finns några filmer som alla motorsportintresserade borde ge en chans. Här kommer några.
Det första seriösa försöket att spegla F1 gjordes 1967 med filmen ”Grand Prix”. Dåtidens storstjärna James Garner spelade en roll inte helt olik Sonny Hayes i F1 The Movie, där en gammal stjärna efter en krasch och efterföljande rehabilitering är sidsteppad och letar efter en ny chans på griden.
Så småningom dyker möjligheten upp genom ett helt nystartat, japansk stall. Hyfsade racingscener med tanke på den tidens teknik, och även här stärks realismen genom ett antal verkliga F1-förare som har biroller i filmen som bla Graham Hill och svensken Joakim Bonnier.
Ännu mer påkostad var filmen ”Le Mans” med Steve McQueen från 1971 som även han spelar en förare som gör comeback efter en olycka. McQueen är tämligen sur och tystlåten i filmen som egentligen mest handlar om den fantastiska sportbilen Porsche 917 och kampen mot utmanaren Ferrari 512S under det dramatiska 24-timmarsloppet.
Nämnas bör att Steve McQueen faktiskt själv var en duktig racerförare som även i vissa scener kör bilen själv. Filmen fick dock tyvärr ganska begränsat genomslag hos den breda publiken till Steve McQueens stora besvikelse.
RUSH - fighten mellan James Hunt och Niki Lauda
En annan film som utspelar sig under 70-talet men är inspelad 2013 är ”Rush”, som handlar om kampen mellan James Hunt och Niki Lauda under den dramatiska säsongen 1976, året då Formula 1 fick sitt verkliga genombrott som en megasport runt om i världen.
Hunt och Lauda spelas båda av två synnerligen duktiga och trovärdiga skådespelare. Filmen var väldigt påkostad, bla byggdes detaljerade replikor av hela startfältet enbart för filminspelningen. Rush är absolut värd att se för alla F1-intresserade.
”Le Mans” från 1971 fick en uppföljare många år senare i ”Le Mans 66”, som skildrar när Ford utmanar Ferrari som vunnit 24-timmarsloppet 6 år i rad och efter många bakslag lyckas vinna en trippelseger 1966 med legendariska Ford GT40.
Även här en väldigt påkostad film med många bra skådespelarinsatser och några riktigt roliga scener-. Till exempel när Enzo Ferrari hånar Henry Ford på italienska ovetande om att hans närmaste man Lee Iacocca behärskar språket.
Andra starka personligheter som skildras är t ex konstruktören Caroll Shellby och Ken Miles, testföraren som utvecklade bilen men inte fick vinna för Henry Ford som enväldigt bestämde att alla tre bilarna samtidigt åkte över mållinjen.
Filmer om Ayrton Senna
Legenden Ayrton Senna har skildrats i flera filmer. Bäst är dokumentären ”Senna – no fear, no limits, do equal” från 2010 där man lyckats hitta filmklipp som följer hans karriär från en liten kille som kör pappas hemgjorda gokart på gatan utanför hemmet fram till hans tragiska död på Imola 1994.
Filmen speglar också på maktspelet inom F1 där bla dåvarande FIA-ordföranden Jean-Marie Balestre visar upp en närmast otrolig arrogans och självbelåtenhet, även sett med franska mått.
Den fiktiva serien ”Senna” några år senare är en brasiliansk produktion som initialt är lite svår att greppa men som växer sakta avsnitt för avsnitt fram till en mäktig och rörande avslutning där den verkliga Senna går upp på scenen under en av Tina Turners konserter när hon sjunger ”You simply the best”.
Succéserien ”Drive to survive” behöver väl knappast omnämnas och har haft en närmast ofattbar betydelse för att öka intresset för Formula 1 under sina 7 säsonger. Dokumentärserien en har också satt en ny standard för idrottsdokumentärer och får nu efterföljare i sport efter sport.
Frågan är mer hur Netflix överhuvudtaget ska kunna upprepa succén. Ryktet säger att man avser försöka bjuda på att få ensamrätt att sända alla F1-race live när alla avtal ska förhandlas om inom några år. Här kan man ju tänka sig en mix mellan dokumentär och live sändning som skulle kunna bli riktigt, riktigt sevärd.
Tittar vi på andra sidan Atlanten borde ju både Nascar och Indycar vara potentiella ämnen för spännande racingfilmer, oaktat om det är fiction eller dokumentärer. Men dessvärre har alla försök att på ett seriöst sätt fånga sportens dramatik slutat i rejäla floppar.
I ”Driven” från 2001 övertalas en åldrad Sylvester Stallone att göra comeback i Indycar när en yngre förare fallerar. Filmen blir efterhand närmast pinsam, allt ifrån inklippta och dåliga dataspelsscener till den obligatoriska masskraschen i ett race i närmast en ödemark utanför Berlin där Stallone simmande (!) räddar livet på sin största konkurrent.
En film som nog gjorde mer skada än nytta för att driva intresset för Indycar, vid en tidpunkt då uppmärksamhet verkligen behövdes.
Den mycket professionellt drivna Nascar-serien förstod tidigt en biofilms betydelse för att driva intresset till sporten. Men det första försöket där man verkligen tog i och lät superstjärnan Tom Cruise spela huvudrollen i ”Days of Thunder” blev varken spännande eller trovärdig och ratades såväl av fansen som av den bredare publiken.
I nästa försök la man in en dos humor och lät komikern Will Farrell (känd från bla Borat) spela huvudrollen i ”Talladega Nights”från 2006. Visst är Farrell smårolig och har en och annan kul poäng, men det mesta blir bara trams i slutändan. Motorsport är nog lite för allvarlig för i alla fall oss vuxna.
Då har det gjorts bättre motorsportfilmer för barn. Norska ”Flåklypa Grand Prix” från 1975 är en fantastiskt rolig men lite bortglömd tecknad film som alla barn borde få se. Tyvärr dock lite svår att få tag i men försök om ni har småbarn.
Den bästa motorsport-filmen
Men den kanske bästa filmen om motorsport för både barn såväl som vuxna är nog ändå ”Bilar” från 2006 (med uppföljarna ”Bilar 2” från 2011 och ”Bilar 3” från 2017). Filmen tajmade precis animeringteknikens absoluta genombrott och innehåller en rad härliga karaktärer, där min egen favorit är Paul Newmans röst som Doc i första filmen.
”Bilar” är nog den film som fått flest barn i världen att förstå och gilla racing från tidig ålder och kommer bli en Disney-klassiker för lång tid framåt. Dessutom en kommersiell succé när filmens karaktärer produktifierades till leksaksbranschens stora glädje och även blev ett konsollspel. Något som först i år har börjat följas upp genom Legos samarbete med Formula 1.
Betydelsen av serien Drive-to-survive och filmer som Bilar och nu säkert även F1 The Movie när det gäller att få ut motorsport till en ny och bredare publik kan inte underskattas. Samspelet mellan sporten, medie- och spelindustrin och att få motorsporten att bokstavligen flytta in i våra hem och ner i våra mobiler från är på många sätt nyckeln till framtiden. Det känns kul att motorsport, som inte alltid varit politiskt korrekt och i takt med samhällsvärderingarna, verkligen har tagit ledartröjan i konkurrens med all annan idrott runt om i världen.
Magnus Berthling har följt Formula 1 och även Indycar sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har även varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1, något som ju verkligen känns vara på gång.
[email protected]
