Honda är en märklig företeelse inom Formula 1-världen. Sex gånger har man gått in i sporten efter långa uppehåll, fem gånger har man dragit sig ur trots att man ofta haft stora framgångar. 

Historien om Formula 1-sportens stora hoppjerka är ett drama i sig, och sätter kanske tummen på sportens karaktär som komplex och ständigt föränderlig där etablerad logik inte alltid passar in utan känslor, personliga agendor och prestige ibland tycks gå före rationella beslut.  

Under Japans Grand Prix nyligen visade Red Bull Racing sin tacksamhet mot sin motorleverantör Honda genom att lacka sina bilar i Hondas karakteristiska vita tävlingsfärg. 

Det markerade slutet på sju års framgångsrikt samarbete som resulterat i bla två konstruktörstitlar och fyra raka förartitlar genom Max Verstappen. 

Men nu går parterna skilda vägar, Red Bull utvecklar inför 2026 egna motorer till en del i samarbete med Ford, medan Honda som egentligen helt tänkte lämna Formula 1 i stället blir motorleverantör till Aston Martin och får börja om från början. 

Utsikterna för Honda i F1 verkade lovande

Under de första året på 60-talet klev man in i motorcykelracing, nådde snabbt stora framgångar och har sedan dess vunnit en mängd VM-titlar och GP-lopp inklusive det klassiska Isle of Man TT. Honda är sedan många år väl etablerat som världens största tillverkare av motorcyklar.

Till säsongen 1967 satsade man ännu hårdare och inledde ett samarbete med engelska Lola på chassisidan, samtidigt som kontrakterade 1964 års F1-världsmästaren John Surtees (som f ö vunnit 5 VM-titlar på motorcykel i slutet av 50-talet). I ett rafflande lopp på Monza 1967 vann John Surtees Hondas andra GP-seger.

Utsikterna för Honda inför 1968 verkade lovande, men än en gång trasslade man in sig i alltför sofistikerade lösningar. Man kunde inte bestämma sig om luftkylda kontra vattenkylda motorer och bestämde sig för att satsa på båda vilket splittrade utvecklingsresurserna. 

Teamet drabbades också av en tragisk olycka i Frankrikes GP där andreföraren Jo Schlesser omkom. Surtees fullföljde säsongen tillsammans med inhopparen Joakim Bonnier, men framgångarna uteblev och Honda bestämde sig för att lämna Formula 1 och fokusera på motorcykelracing.

Drömmen om framgångar fortsatte leva

Därefter blev det länge tyst från Honda när det gäller bilracing. Men drömmen om framgångar i F1 levde kvar, och i början av 80-talet utvecklade man lite diskret en motor för dåtidens Formula 2-klass. Hondas V6-motor blev snabbt framgångsrik, utmanade de andra motorleverantörerna Hart och BMW och bärgade hem EM-titeln 1982. 

I slutet av 70-talet hade Renault visat att en F2-motor som skalades ner lite i volym och försågs med  turboaggregat inte bara kunde bli konkurrenskraftig gentemot de dubbelt så stora V8- och V12-motorerna utan också leverera väsentligt mer kraft.

Turbotrycket kunde också skruvas upp under kvalen, även om det i början var svårt att få motorn att hålla ett helt race. Nu började en utveckling som totalt skulle förändra Formula 1 på både gott och ont. Och som passade Honda och deras F2-motor som handsken. Nu planerade man en storskalig comeback och revansch efter misslyckandet på 60-talet. 

Som samarbetspartner valde man F2-stallet Spirit som den då unge svensken Stefan "Lill-Lövis" Johansson körde för. En bit in på 1983 var bilen, Spirit-Honda F1 klar för sin debut. Lövis gjorde utmärkta insatser i bilen under kvalen, men i racen strulade det tekniska gång på gång. Honda blev otåliga och började titta efter en större och mer etablerad samarbetspartner.

Vi den här tidpunkten började F1-teamen överge den klassiska V8-motorn från Cosworth och söka allianser med potentiella tillverkare av turbomotorer. Brabham teamade upp med BMW, McLaren med Porsche (dock under namnet TAG). 

Flera andra stall valde att skaffa motorer från turbopionjären Renault o s v. Williams, det då dominerande teamet som vunnit VM 1982 med den nu ganska kraftlösa Cosworth V8-motorn var i desperat behov av en turbolösning och lockade Honda att överge Spirit. Kanske försvann då Lövis stora möjlighet att slå igenom i Formula 1 men fler chanser skulle komma några år senare. 

Keke Rosberg visar framfötterna

1984 började kombinationen Williams-Honda visa framfötterna, där 1982 års finländska världsmästare Keke Rosberg slogs i toppen i merparten av racen men bara fick med sig en seger pga. dålig tillförlitlighet. 

Men till 1985 fick Williams och Honda ordning på bilen vilket blev starten på en sällsamt framgångsrik epok i F1 där teamet blev helt dominerande under de nästföljande åren med konstruktörstitlar 1986 och 87. Men 1988 gjorde Honda nästa kovändning.

Först lockade Lotus-stallet över 3-dubbla och regerande världsmästaren Nelson Piquet till sig i ett sista försök att hålla teamet kvar i den absoluta toppen. Lotus hade redan året innan blivit Hondas andra partnerteam, men nu ville den blivande superstjärnan Ayrton Senna byta team till McLaren. 

Så Honda dumpade lite abrupt Williams som partner trots ett antal extremt framgångsrika säsonger. Under säsongen 1988 körde således två team med Hondamotorer.

Lotus var dock på väg ner, så från 1989 och framåt fokuserade Honda helt på sitt samarbete med McLaren. Kombinationen Senna, McLaren och Honda blev under flera år näst intill oslagbara och kanske den mest framgångsrika samarbets-konstellationen som någonsin existerat i Formula1-historien. 

1988 – 1991 vann McLaren – Honda 4 raka konstruktörstitlar och 3 förartitlar för Senna och 1 för Alain Prost. Aldrig har ett team varit så totalt dominerande, möjligen undantaget Ferrari under Michael Schumachers 5 raka titlar 2000–2004.

Skulle Mansell lyckas varva Senna?

Men även den bäste slår till slut i taket, under 1992 strulade Honda till det genom att byta motorkoncept från 10 till 12 cylindrar. Den effektvinst man fick ut åts dock upp av tyngre vikt, mer bränsleförbrukning och dålig tillförlitlighet. 

Initiativet gled i stället över till konstellationen Williams – Renault som utklassade McLaren – Honda fullständigt, vilket måste känts skönt för Frank Williams som blivit dumpad efter VM-titeln 1987.

Jag besökte själv det året Portugals GP där loppets enda spänningen bestod i om Nigel Mansell skulle lyckas varva Ayrton Senna, vilket han också lyckades med. En total förnedring som fick Honda att lämna Formula 1 för lång tid trodde många.

Men, Honda kunde inte helt släppa taget. Den gamla beprövade V10-figurationen hade tagits över av Mugen, som fortsatte förfina konceptet och senare sålde motorer till ett antal olika team, bla Ligier, Jordan och nya BAR. Honda började fundera på om man inte skulle ta över projektet själva och åter ge sig in i F1. 

Och som huvudpartner valde man det nystartade och lite skakiga BAR-teamet som drevs av 1997 års världsmästare Jacques Villeneuves manager Chris Pollack. 

Jordan, som var ett team på uppgång, fick nöja sig med att i stället bli kund och köpa motorerna. Det var ett dåligt beslut av Honda, BAR gjorde allt större förluster för varje år som gick och till slut tvingades Honda gå in och ta över hela teamet för att rädda sitt anseende. 

Hela teamet såldes - för 1 dollar

Så 2006 var Honda plötsligt tillbaka som fullvärdigt fabriksteam och nu skulle de satsas rejält. Till 2008 knöt man till sig Ross Brown, en av de mest framgångsrika stallcheferna inom F1 som tagit Michael Schumacher till 7 VM-titlar. 

Pengar pumpades in i ny fabrik med en avancerad vindtunnel och rekrytering av många kompetenta människor. 2009 var tänkt som ett år när Honda på allvar tänkte utmana om VM-titeln.

Men då hände saker i omvärlden som fick Honda att tänkta om. Finanskrisen ledde till en nedgång av bilförsäljningen världen över, och Hondas styrelse fick kalla händer inför den fortsatta F1-satsningen. I närmast panik sålde man hela teamet inklusive en nästan färdig och lovande bil och mängder med infrastruktur till teamchefen Ross Brawn för 1 dollar (!). 

Teamet ändrade namn till Brawn Grand Prix, bytte till Mercedes-motorer och kom totalt att dominera F1-säsongen 2009 med Jenson Button som världsmästare tätt följd av Rubens Barrichello.

Och året efter sålde Brawn sitt team till Mercedes för en rejäl slant (det talas om många hundra miljoner) som sedan fram till idag har blivit ett tidvis helt dominerande toppteam i F1. Maken till dålig affär har i alla fall inte förekommit inom Formula 1. 

Men för Honda förblev Formula 1 en magnet som man bara måste tillbaka till. En ny möjlighet dök upp 2015 när det nya motorreglementet med hybriddrift infördes och McLaren sökte ha en ny partner på motorsidan när nu Mercedes blivit en direkt konkurrent. 

Nu skulle en av historiens mest framgångsrika konstellationer återförenas trodde många. Men så blev det inte. McLaren hade förändrats sedan Ron Dennis drev teamet under guldperioden på 80-talet. 

Hela samarbetet knakade från dag 1, avundsjuka, egna agendor och kulturkrockar förvandlade drömkonstellationen McLaren – Honda till ett fiasko. Samarbetet upplöstes i förtid och inför 2018 bytte McLaren till Renault för att två år senare gå över till Mercedes igen.

Inleder storhetseran med Red Bull 

Så Honda stod nu med en fabrik med stora resurser och en motor som sakta började fungera allt bättre. Samtidigt skar det sig i samarbetet mellan Red Bull och Renault trots att man vunnit 4 VM-titlar med Sebastian Vettel.

Så nu teamade Honda och Red Bull lite oväntat upp, något som många inte trodde skulle fungera. Men peppar, peppar, som alla vet blev det ett synnerligen framgångsrikt samarbete där den nya superstjärnan Max Verstappen tog 4 raka VM-titlar. Så nu trodde nog alla att Red Bull – Honda för lång tid skulle förbli nära samarbetspartners. 

Men för femte gången kovänder Honda igen, och bestämmer sig att successivt dra sig ur Formula 1. Samarbetsavtalet sägs upp och Red Bull tar över hela motorutvecklingen inklusive rättigheterna till nuvarande motor. Från 2026 kommer Red Bull i stället att utveckla sin egen motor för det nya reglementet med visst stöd av Ford.

Men lagom till att avvecklingen av samarbetet blivit klart på alla punkter ändrar sig Honda igen (!) och vill nu vara med i det nya motorreglementet som ska införas 2026 med mer men mindre komplicerad eldrift och förbränningsmotorer som drivs på syntetiskt, miljövänligt bränsle. 

Tyvärr ångrade man sig för sent, Red Bull och Ford har redan skrivit under alla avtal, så det vara bara att börja leta efter en ny partner. 

Oväntat samarbete med Aston Martin

Lite oväntat blev det Aston Martin, teamet som ägs av Lance Strolls stenrika pappa och som pumpar inte väldigt mycket pengar med mål att göra det anrika märket till ett toppstall. Och Honda får återigen investera i och bygga upp en helt ny motorutveckling.

Kanske behövs det en psykolog eller möjligen en filosof för att förklara varför ett globalt jätteföretag som Honda ändrar sig fram och tillbaka gång på gång. 

Och hur den väldigt auktoritära och kontroversiella affärsmannen Lawrence Stroll ska kunna samarbeta med den mycket speciella kultur som råder inom Honda är ett mysterium som en försiktig spekulant nog inte ska satsa pengar på. 

Eller blir det tvärtom, två helt olika kulturer och personligheter kanske passar som hand i handsken? Men sista ordet är säkert inte sagt om Hondas ständiga in- och uttåg från Formula 1. 

Det enda man vet är att om nu även samarbetet med Aston Martin skulle krascha så kommer Honda säkert tillbaka till sporten i framtiden. Eller, vilket är en ren spekulation, finns det större, komplexare och långsiktigare faktorer bakom romansen mellan F1-sportens mest omaka par. Den som lever får se. 

Magnus Berthling har följt Formula 1 och även Indycar sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har också varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1, något som ju verkligen känns vara på gång. 

magnus@mbaffarsutveckling.se