Senaste nytt
Fredrik af Petersens inför helgens GP i Belgien
En kort tillbaka blick till Ungern och skillnaden mellan samtalen mellan de två McLaren förarna och deras ingenjörer och Max Verstappen med sin. Två totalt motsatta. Hos McLaren lät det mer som samtal mellan några engelska gentlemän.
Williams Joseph, som är Lando Norris raceingenjör, bad honom att släppa förbi Oscar Piastri när det passade honom. Påminde honom ett par gånger i mild ton istället för att ge en direkt och klar order, som jag dock inte gillar. Tom Stallard var lika hövlig i sitt umgänge med Piastri och sa att han skulle inte oroa sig för Lando skulle släppa förbi honom.
Max däremot svor som en gammal borstbindare och skällde ut sin ingenjör Gianpiero Lambiase. Och det var inte första gången. Tongången mellan dem har alltid varit hård men trots det så består vänskapen.
Det finns få klassiska banor kvar. Silverstone, Monza och så klart Circuit de Spa-Francorchamps! Eller Spa som den också kallas för.
Mitt i Ardennerskogen där det var andra motorer som dånade 1945. Nazisternas sista desperata försök att med många tanks försöka stoppa de allierade styrkorna men misslyckades.
Banan ritads 1921 av herrarna Jules de Thier och Henri Langlois Van Ophem och såg man den från luften såg den ut som en triangel som förband Spa-Francorchamps, Malmedy och Stavelot och den var inte mindre än 14,981 km lång och det var vanliga landsvägar, som kantades av bondgårdar. Första tävlingen var för motorcyklar 1921 och 1924 den första för bilar.
Mellan träningarna öppnades den för vanlig trafik och när man satt i det gamla pressrummet såg man bussarna som kom från Spa fullsatta med de som varit inne och handlat och de som gått i skolan där och var på väg hem.
Det fanns ingen genväg så även bussen, lastbilar och mjölkbilarna körde ner för backen, genom Eau Rouge kurvan och uppförsbacken. Åt andra hållet körde man på andra delen av banan och den sista kurvan, en chikan, kallas också för Bus Stop för här fanns förr faktiskt en hållplats.
Förarnas säkerhet börjar prioriteras
Man skulle också kunna säga att 1966 började man tänka på förarnas säkerhet och det var Jackie Stewart som gick i spetsen. Han körde av banan med sin BRM och landade upp och ner i en källare och bensinen började rinna ut ur den sönderslagna tanken.
1969 bojkottades banan för man tyckte den var för snabb och farlig. Jackie Stewart ledde protesten för att arrangörerna inte ville betala för de förbättringar som han krävde. Skotten till och med kritiserades häftigt av media.
Till året efter hade man dock gett efter och gjort vissa ändringar och slutet på 70-talet kortades den ner till hälften och 2000 blev landsvägen en permanent racerbana. Med sju km är det den längsta banan av alla. Silverstone, den näst längsta, är drygt en km kortare.
I juni 1985 bojkottades loppet igen men av en helt annan anlednning. Man hade en ny asfalt för att greppet skulle bli bättre när det regnade men blivit grundlurade. Företaget hade lovat att den skulle torka och stela på några timmar.
Arbetet avslutades bara 14 dagar innan första träningen. Asfalten bröts snabbt sönder under träningen. Man försökte laga banan men det blev bara värre och varvet på lördagen var 25 sekunder längre än dagen innan. Fanns inte en chans att köra loppet. Det kördes istället i september.
Banägaren försvann spårlöst
Enligt pressen i Belgien försvann ägaren till asfaltbolaget och har inte setts till sedan dess.
Fram till den stora ombyggnaden var starten i nerförsbacken mot Eau Rouge och där startade också klockan för kvalet. I La Source, som då var den sista kuvan och idag den första, kunde man köra rakt fram. Keke Rosberg fick tipset av sin dåvarande chef Frank Williams.
Tack vare den lilla manövern kunde Keke ta sats och fick en helt annan fart ner för backen och fick pole. Han fick en varning och sträng order att inte göra om det men fick behålla första platsen på gridden.
Keke var också den förste som vågade köra för fullt genom den gamla Eau Rouge kurvan. Och det var ett riktigt mandomsprov. Den är nu ombyggd men ett par andra kräver fortfarande mod, som Raidillion, Pouhon och Blanchimont.
Den som vill se och uppleva den gamla banan rekommenderar jag John Frankenheimers film Grand Prix från 1966. Finns som DVD.
Ett av mina starkaste minnen är en regnig träning. Bil efter bil kom in men en förare fortsatte. Eddie Cheever. Det var vindstilla och man hörde varje gång han växlade manuellt. Motorn var en 3,0 l Cosworth DFV. I depå blev det tyst och alla lyssnade. När Eddie kom in möttes han av ljudliga applåder.
Kan Verstappen överträffa sig själv?
Finns en faktor som nog är mer avgörande än på någon annan bana. Vädret. Den kan regna på en del av banan och solen lyser på ett annat ställe.
Så halt på ett ställe och perfekt grepp på ett annat. Eftersom det är ett så långt varv gör att det minsta lilla misstag om och när skall byta däck, från regndäck till de omönstrade eller tvärtom, få svåra konsekvenser.
Förra året bytte man växellåda i Verstappens bil. Max var snabbast i kvalet men flyttades ner fem platser. Tog inte många varv innan han ledde och var 22 sekunder före tvåan i mål.
Den här helgen byter man motor och det kostar 10 platser. Kan han upprepa bravaden? Förra året dominant. I år blir det svårt. Två värdiga motståndare. Lando Norris och Oscar Piastri.
Har ni lagt märke till hur avspänd Lewis Hamilton är. Inte lika sur som tidigare när han inte vann. Verkar ha gett upp tanken på att vinna åttonde titeln. Tror dock inte gett upp för att hjälpa Mercedes i konstruktörs vm och gör så gott han kan.
