Senaste nytt
Man ser dem kanske inte lika ofta som inom andra idrotter. Men motorsporten har haft sina “bad boys” den också. Här tittar Magnus Berthling närmare på personligheterna som skapat negativa rubriker i framför allt F1-världen.
Inom de flesta idrotter dyker det mellan varven upp så kallade ”bad boys”. Idrottsmän, eller i undantagsfallen idrottskvinnor, som på något sätt går över gränserna när det gäller moral, uppförande, drogmissbruk, doping och annat fuskande eller till och med ännu värre saker. Saker som drabbar dem själva men ibland också påverkar sporten negativt och skapar en svårhanterlig badwill.
Inom professionell boxning är väl inte helt oväntat det mer regel än undantag att många av sportens stjärnor går över gränserna. Tidigare världsmästaren Mike Tyson är ju ett sorgligt sådant exempel. Går vi till fotbollsvärlden har vi exempel som Maradona och George Best som tyvärr slängde bort sina talanger på osunt leverne och dog alldeles för tidigt. Ibland tar sig ”bad boys” hela vägen till framgång och berömmelse, men ofta stupar talanger som skulle kunna blivit storstjärnor redan tidigt i sin karriär.
Generellt är motorsporten i allmänhet och Formula 1 i synnerhet i stort befriat från destruktivt och skadligt beteende. Kanske beroende på det oerhörda fokus som krävs för att slå sig fram, kanske även på de höga krav som ställs från team och sponsorer. Men visst finns det förare som klivit över gränserna, även om det ibland avslöjas långt i efterhand.
En av 50-talets stora F1-stjärnor var engelsmannen Mike Hawthorn som blev världsmästare 1958. Men hans eftermäle är inte ensidigt positiv. Under 24-timmarsloppet på Le Mans 1955 gjorde han mitt framför depåinfarten en tveksam manöver som ledde fram till motorsportens största katastrof någonsin där 83 åskådare miste livet när en bakomliggande förare försökte väja men körde rakt ut bland den märkligt nog helt oskyddade publiken.
Hawthorns roll i katastrofen är än idag omdiskuterad, men loppet fortsatt groteskt nog utan avbrott och Hawthorn vann till slut tillsammans med Ivor Bueb. Många ifrågasatte Mike Hawthorns karaktär när han firade segern på prispallen med att halsa champagne som om inget hade hänt. Hawthorn la hjälmen på hyllan efter sin VM-titel 1958 men omkom i en trafikolycka strax efteråt. Det sägs att han tävlade på en vanlig landsväg mot en bekant i väldigt hög fart när han fick vattenplaning.
James Hunt – F1-sportens första riktiga bad boy
60-talets F1-förare anses allmänt ha varit tämligen skötsamma gentlemän. Det skulle dröja en bit in på 70-talet innan Formel 1-sporten fick en riktig ”bad boy” i 1976 års världsmästare James Hunt.
Säsongen 1976 och kampen mellan James Hunt och Niki Lauda har skildrats i den sevärda filmen Rush och otaliga andra böcker. En film som dock var ganska återhållsam med att skildra Hunts mindre positiva karaktärsdrag. James Hunt fick chans i F1 på ett synnerligen märkligt och slumpartat sätt. Fastighetsmagnaten Lord Hesketh hade precis kvitterat ut sitt arv och beslöt att starta ett racingteam i Formula 3, men både han själv och stallchefen ”Bubbles” Horsley var för tjocka för att komma ner i startbrunnen vid premiärtävlingen. Men på plats fanns den betydligt slankare James Hunt som under träningen lyckats med konststycket att få sparken som fabriksförare för March, och som hoppade in i stället.
Den osannolika kombinationen Hunt, Lord Hesketh och Bubbles fann varandra och blev sedan ett udda och märkligt framgångsteam som tog sig fram hela vägen till Formula 1 och även byggde sina egna bilar. Väl i F1 skapade man rubriker med ett synnerligen uppseendeväckande leverne inkluderande bland annat att flyga helikopter till banan, konsumera mängder med champagne och till playboyen Hunts stora glädje fylla depån med lättklädda kvinnor.
När lorden sedan förbrukat sitt arv och var konkursmässig hade Hunt än en gång tur då han fick den lediga sitsen hos McLaren som Emerson Fittipaldi plötsligt lämnade och blev efter en magisk säsong 1976 världsmästare med en ynka poäng över Niki Lauda. En titel han tog efter en vågad omkörning i sista kurvan under näst intill stormlikande omständigheter på Fuji-banan i Japan.
Men James Hunt kunde inte hantera den enorma berömmelse och uppmärksamhet han fick i framför allt England efter sin VM-titel. Han började i allt större utsträckning missbruka både alkohol och ryktesvis även kokain, och var med om många uppmärksammade skandaler. Hunt lyckades aldrig mer slåss i F1-toppen, hoppade plötsligt av F1 mitt under säsongen 1979 men kunde i alla fall senare göra en andra karriär som uppskattad kommentator i TV jämte den legendariska Murray Walker innan han dog i en hjärtattack bara 45 år gammal 1993.
Men Formula 1 har förändrats efter James Hunts tid. Idag görs regelmässigt noggranna drogtester innan och efter loppen. De bad boys vi sett under senare år har varit ganska oskyldiga och sparat sitt eventuella festande till tävlingsuppehållet efter säsongen.
Kimi Räikkönen – inte bara “The Iceman”
2007 års världsmästare Kimi Räikkönen berättar själv i en biografi om sitt synnerligen livaktiga leverne fyllt med spex och dråpliga upptåg tillsammans med sina gamla finska kompisar som han föredrog att umgås med. Den som läser ”Den okände Kimi Räikkönen” kommer få sig många roliga skratt. Men som sagt var det ganska oskyldiga och kanske snarare uppfriskande händelser i den annars nästen överdrivet skötsamma F1-gemenskapen något som gjorde Kimi, även kallad ”The Iceman”, till den kanske mest populära F1-föraren under många år.
Ska man hitta riktiga bad boys inom motorsporten idag får man i stället ge sig i väg till Nascar där regelrätta slagsmål mellan förare både på och utanför banan är långt ifrån ovanligt och snarast en del av den machokultur som präglar denna väldigt amerikanska gren av motorsporten. Detta tillsammans med ett språkbruk som får dagens F1-förare att framstå som artiga söndagsskolebarn.
Till exempel blev 2021 års Nascar-mästare Kyle Larson avstängd mitt under säsongen 2020 efter att under en virtuell tävling ha skrikit n-ordet inför några miljoner TV-tittare. Det blev för mycket även för Nascar som tvingade honom gå i terapi under sex månader innan han fick tillbaka sin licens.
De virtuella tävlingar som genomfördes under pandemin gav också upphov till ett och annat försök till fusk. Under ett TV-sänt, virtuellt Formula E-lopp där förarna satt i simulatorer med sina hjälmar på bytte Christian Abt diskret plats med en specialiserad e-sportförare. Problemet var bara att han själv syntes tydligt i bakgrunden. Abt fick omgående sparken trots att hans egen pappa var stallchef för Audi-teamet. Så kommer det fuskas inom motorsporten är nog e-sporten det område där en och annan blir frestad att tumma på regelverket. Men vi får väl hoppas att tekniken hinner med och sätter stopp för potentiella fuskare.
FIA-bossen Max Mosley filmades i smyg
Sedan handlar det här med eventuella ”bad boys” och övertramp inte bara om förarna bakom ratten. Det finns ett och annat exempel på stallchefer och även FIA-folk som tänjt på gränserna för vad som är acceptabelt.
Förre FIA-ordföranden Max Mosley (son till den under andra världskriget internerade facistledaren Oswald Mosley) hade ett synnerligen diskutabelt leverne vid sidan av sitt förtroendeuppdrag inom motorsportens högsta instans. Men han skaffade sig också fiender inom F1-världen som väntade ut lämpligt tillfälle att sätta dit honom. Det kom när Mosley arrangerade ett av sina årliga rollspel där han själv omväxlande spelade lägervakt och fånge under vad som i alla fall kunde tolkas som ett nazistinspirerat tema. Rollspelet videofilmades i smyg och lades ut på nätet under några timmar innan Mosley fick en domstol att förbjuda fortsatt publicering.
Händelsen som kom att kallas "sexgate" hängde ihop med de tidigare skandalerna inom F1 som fått namnen “spygate”, “liegate” och “crashgate” och var finalen i en lång och bitter personkonflikt mellan Mosley och främst teamcheferna Ron Dennis och Flavio Briatore. Trots denna pinsamma händelse lyckades Mosley till mångas förvåning bli återvald som FIA-ordförande ännu en period. Men Briatore var inte heller Guds bästa barn. Bland annat gav han Nelson Piquet J:r order om att avsiktligt krascha i Singapores GP 2009 så att säkerhetsbilen kom ut vilket ledde till att teamkompisen Fernando Alonso kunde vinna för Renault. Inte snyggt även om Alonso sa sig vara oskyldig och ovetande om det som hände.
Teamet smugglade droger – i tävlingsbilarna
En tävlingsserie som fick dåligt rykte under 80-talet var den populära IMSA-serien för sportbilar i USA. Det visade sig att i alla fall ett team varit inblandat i omfattande drogsmuggling där knarket gömdes i tävlingsbilarna (serien kallades ibland lite sarkastiskt för International Marijuana Sports Association).
En av de ansvarig för smugglingen var teamägaren John Paul S:r, som trots en förtida benådning skulle få tjäna av elva år i fängelse. Men även hans son, den mycket lovande föraren John Paul J:r drogs in i härvan och fick tillbringa två år i fängelse. Väl utsläppt återupptog Paul J:r sin karriär och blev sedan en förhållandevis framgångsrik förare i Indycar, som förlät honom och menade att han tjänat av sitt straff och borde få en andra chans i livet.
Men ser vi dessa ändå ganska få händelser i ett större perspektiv får motorsporten anses vara väldigt förskonad från destruktiva beteenden jämfört med andra idrottsgrenar, såväl vad gäller utövare som supporters. Man bör betänka att det finns miljontals utövare av motorsport på hög eller låg nivå, och många 10-tals miljoner åskådare som besöker tävlingar världen över. Mig veterligen har sporten aldrig drabbats av några huliganproblem, som ju är fotbollens stora dilemma. Det eventuella drogmissbruk och doping som möjligen förekommit historiskt är nog i det närmaste helt borta genom en mycket effektiv kontroll och tydligt regelverk med kännbara straff om det ändå inträffar. Så vi motorsportfans ska nog känna oss ganska stolta över vår sport när det kommer till etik, moral och sportsligt uppträdande.
Magnus Berthling har följt Formula 1 sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har också varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att Sergio Perez blir världsmästare 2023 (vilket känns väldigt osäkert just nu) och att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1 (som ju tycks vara på gång).
