Senaste nytt
.jpg)
Pengarna inom F1-sporten når numera närmast absurda nivåer, I sin senaste krönika för FormelDirekt.se förklarar Magnus Berthling hur vi kommit hit där vi är i dag – med ett bud på 250 miljarder kronor för hela F1-cirkusen.
Pengarna fortsätter strömma in i Formula 1, där beloppen börjar bli närmast ofattbara. Aktuellt i dagarna är ett bud från ett statligt investmentbolag i Saudiarabien (kontrollerat av den styrande prinsen själv), som lär ha erbjudit 250 miljarder kronor (!) för rättigheterna till Formula 1 från nuvarande ägaren Liberty Media som dock avvisat budet. Vilket nya FIA-basen Mohammed Ben Sulayem kommenterade som en fullständigt orealistisk värdering, något som i sin tur ledde till anklagelser om att FIA börjat lägga sig i saker som man enligt gällande avtal inte ska blanda sig i (juridiskt komplicerat då Liberty Media är ett börsnoterat företag). Många tror nu att en ny strid om rättigheterna till F1 håller på att blossa upp igen, liknande vad vi såg i början av 80-talet.
Om vi backar bandet lite fanns det från starten 1950 fram till början av 70-talet inga speciellt stora pengar i Formula 1. Teamen levde många gångar ur hand till mun, finansierade sin verksamhet genom att tillverka och sälja bilar (sportbilar som Ferrari, tävlingsbilar från specialiserade team som Lotus, Brabham, McLaren och senare bla March). Startersättningarna från arrangörerna var blygsamma, så även de sponsorpengar som kom från främst bensinbolag, däcktillverkare och olika tillbehörsföretag.
70-talet markerade en brytpunkt, då tre viktiga faktorer förändrades.
Först öppnades Formula 1 upp för kommersiella sponsorer även utanför bilsektorn. Bilarna hade tidigare varit målade i respektive lands officiella färger (British Racing Green för de engelska teamen, röda för Italien, blå för Frankrike och så vidare). Men 1968 dök Lotus-teamet upp i röd/guld/vit lackering sponsrade av tobaksbolaget Gold Leaf för att 1972 skifta över till varumärket John Player Special med den ikoniska färgsättningen i svart och guld. Många inom sporten förfasade sig men snart var sponsortrenden i full sving, där främst tobaksbolagen kastade sig över teamen och bjöd över varandra för att bli huvudsponsor till framgångsrika team. Marlboro, Camel och Rothmans var bara några varumärken som kopplade en stor del av sin marknadsföring till motorsporten och Formula 1 i synnerhet. Men sporten levde på lånad tid, 2006 förbjöds all tobaksreklam och teamen fick leta sponsorer på andra ställen. Det tog ett tag men nu ser vi fler och fler sponsorer komma in från så skilda områden som energidryck, IT- och techsektorn och nu senast kryptovaluta.
La fem miljarder årligen på sin F1-satsning
Men det finns fler aktörer som bidragit till pengakarusellen. De stora bilfabrikanternas intresse för F1 har genom åren kommit och gått, men när man satsar gör man det ordentligt. Mest notabelt var Toyota som mellan 2001 till 2008 investerade mer än 5 miljarder årligen i sitt F1-team, med bästa resultat en pool position och tre andraplatser, innan man återvände till sportvagnar och rally där framgångarna blev större. Efter några års avvaktan (undantaget Mercedes som just då gick in) satsar nu bilfabrikanterna återigen hårt. Audi går som bekant in 2026 och köper in sig i Sauber (som faktiskt är svenskägt), på gång är även General Motors (via Cadillac) och troligen också Ford som sannolikt blir ny partner till Red Bull efter att Honda för fjärde gången i historien drar sig ur F1 (men som säkert kommer tillbaka vad det lider). Porsche försökte köpa in sig i Red Bull men fick nobben och bidar sin tid efter andra möjligheter, så även flera andra biltillverkare.
Hur mycket alla sponsorer, inklusive de som FIA och de olika arrangörerna knutit upp, sammantaget bidrar med är svårt att summera, men det handlar i bara Formula 1 om minst 30 miljarder årligen, troligen mycket mer. Detta fördelat på bara 20 förare och tio team som kör runt 20 tävlingar per år.
Snudd på otroliga summor.
Ecclestone bakom det stora lyftet
Den andra epokgörande händelsen som förändrade Formula 1 i grunden var att Bernie Ecclestone kom in som teamägare och köpte Brabham-stallet 1971. Bernie lyckades ena de bångstyriga teamen om att gemensamt förhandla med alla världens TV-bolag om rätten att få sända tävlingarna.
Bernie Ecclestone var en stenhård förhandlare, som spelade ut mediabolagen mot varandra och lyckades så småningom få mer än 200 TV-bolag världen runt att köpa rättigheterna till ett värde av långt över 10 miljarder årligen (ingen vet exakt). Dessutom, vilket vi skrivit om tidigare, manövrerade han ut teamen som tackade nej till delägande och i stället nöjde sig med garanterade provisioner. Något man ångrar idag, även om många teamägare ändå blivit förmögna.
Med TV-bolagen stående på kö för att buda på rättigheterna gav sig Bernie på arrangörer och banägare. Dessa fick betala stora pengar för att få arrangera ett F1-lopp utöver krav på uppgraderingar och moderniseringar av banorna. Tyvärr blev det som många supporter tycker inklusive undertecknad även en mindre bra slagsida, där F1 sakta flyttades bort från klassiska banor Europa till att fler och fler lopp körs i bland annat Persiska Gulfen. De fyra länderna som där får arrangera F1 2023 lär betala mer än en halv miljard kronor per tävling, vilket bara blir möjligt genom att regeringarna där ställer upp med pengar, något som är svårt i resten av världen av bla konkurrensskäl.
Men det finns kryphål.
I USA får inte en stad eller delstat inte ge bidrag för idrottsarrangemang, men man får däremot betala tillbaka delar av de skatteintäkter ett F1-lopp drar in. Och med över 300 000 penningstarka åskådare som förra året besökte Circuit of the Americas i Austin blev det en hel del pengar över för att finansiera tävlingen. Och lägg nu till Miami och i år även Las Vegas där biljettpriserna blir rekorddyra går den ekvationen nog ihop där alla inblandade blir vinnare.
Men säger någon, är det inte det internationella bilsportförbundet FIA som egentligen är ägare till Formula 1 (precis som i fotbollen), och att de pengar som kommer in i sporten stannar där eller kan distribueras ut till de nationella förbunden? Tyvärr är det inte riktigt så gynnsamt för motorsportens gräsrötter vilket kräver en lång och lite märklig förklaring.
Leasade ut rättigheterna – till år 2111
Efter ”kriget” mellan FIA och teamen på 80-talet manövrerade sig Bernie Ecclestone skickligt fram och spelade ut olika intressenter mot varandra. Till ordförande och högste chef för FIA valdes så småningom Max Mosley, som efter att ha lämnat March (Ronnies gamla stall) fungerat som Bernies advokat och personliga side-kick. Officiellt för att kringgå EU:s konkurrensregler gjordes en märklig konstruktion där FIA leasade ut de kommersiella rättigheterna för Formula 1 fram till år 2111 (!) mot en i sammanhanget synnerligen mager engångsersättning om tre miljarder kronor. Hur detta avtal gjordes upp är väldigt oklart, den skandalomsusade och suspekta Max Mosley dog för några år sedan och avslöjade i sina memoarer inga detaljer om affären. Så FIA:s inflytande inskränker sig idag till det tekniska och sportsliga regelverket och tolkningar vid till exempel tvister och händelser på banan.
Men, för att ändå försvara Bernie Ecclestone, lyckades han med konstycket att få kakan att mångdubblas, även om han tog en stor del av den själv. Och kanske, om man summerar alla årliga intäkter, är prislappen på sporten om 250 miljarder i dessa galna om än temporärt avsvalnade börstider inte alldeles orimlig. Däremot finns ju en väldig risk att de potentiella saudiska ägare skulle försöka få igenom pengarna snabbt genom att flytta merparten F1-tävilngar till kapitalstarka länder (läs Mellanöstern) och tokhöja redan höga biljettpriser. Det vill nog ingen F1-supporter vara med om och vore att långsiktigt döda sporten.
Så FIA-basen Ben Sulayems varningar för nya ägare till Formula 1 är nog ganska relevanta, oaktat om nu gällande börsregler tillåter honom att kommentera budets prislapp eller inte. Och dessutom ska väl sägas att pengar in i en sport aldrig bara är negativt. Delar av de pengar som gått till F1 har ju används till en ständigt förbättrad säkerhet (tänk till exempel på Grosjeans otäcka olycka i Bahrain 2020), TV-bevakningen blir ju bättre och bättre i alla fall jämfört med 70-talets taffliga sändningar. De nya ägarna sedan några år Liberty Media försöker utveckla sporten och återinvestera vinsterna på ett helt annat sätt än föregångarna CVS som bara mjölkade ut vinster. Så även om man tycker att F1-cirkusens pengakarusell ibland är frustrerande och obegriplig så är det oundvikligen en del av sportens DNA som vi får leva med.
På gott och på ont.
Magnus Berthling har följt Formula 1 sedan 70-talets början, men också många andra discipliner inom internationell motorsport. Magnus har också varit förbundsordförande för Svenska Bilsportförbundet. Han var givetvis på plats i Anderstorp och såg premiären för Sveriges Grand Prix 1973 och håller fortfarande Ronnie Peterson som en de största F1-förarna genom tiderna. Vidare hoppas han att Sergio Perez blir världsmästare 2023 och att McLaren äntligen ska komma tillbaka som toppteam i Formula 1.
TV: Topp 10 – bästa omkörningarna under 2022
